Claes Arvidsson

Norskt regeringsskifte handlar både om politiskt innehåll och sättet att utöva makt

”Kan det hende at Erna ikke er interessert i gjøre noe med fedme og inaktivitet fordi hun er skamfull på hennes egne vegne?”

Det var den inte helt lyckade tweet som en Sosialistisk Ungdoms valarbetare lade ut i slutspurten på valrörelsen inför Stortingsvalet. Tweeten försvann snabbt och det pudlades febrilt.

Fadäsen är ett uttryck för den desperation som råder inom Sosialistisk Venstre inför den väldigt konkreta risken att inte klara spärrgränsen. Under åtta år i regeringsställning tillsammans med Arbeiderpartiet och Senterpartiet har SV malts ned av tvånget att ta ansvar. Detta har krattat manegen för ett nytt grönt protestparti som kanske kommer in i Stortinget – och då i hög grad med stöd av SV:s tidigare väljare. Budskapet: nolltillväxt och fotriktiga skor.

Men det är flera fall av stridens hetta som har gett fadäsutslag. Erna Solbergs man anklagade medierna för att vara ut efter att skada frugans parti. Att det räckte med pudel och kram från Solberg för att stilla stormen är ett exempel på att vinden blåser med Høyre. Det understryks av att Solberg gjort en del misstag men inget tycks bita.

Och i mötena med Jens Stoltenberg är Solberg lugnet i stormen medan statsministern framstår som belärande och arrogant. Tankarna kan gå till duellerna mellan Palme och Fälldin. ”Fälldin” vinner den här gången också.

Solberg har också klarat av att hantera den i och för sig relevanta frågan om hur en Høyreledd regering ska se ut efter en eventuell valseger och vilket dess program blir. Det spretar rejält politiskt mellan Høyre, de två mittenpartierna (Venstre och Kristelig Folkeparti) och populisterna i Fremskrittspartiet men det råder enighet om viljan till regeringsskifte. Risken finns också att något mittenparti ramlar ur (i sådana fall KrF).

För att manifestera sin enighet gjorde man i dag ett gemensamt utspel: Man är enig om hur köerna ska kortas till missbruksbehandling.

Rätt mycket återstår alltså att komma överens om.

 

NRK:s MENINGSMÅLING UKE 36

 

Parti Uke 25, % Uke 36, % Endring
Ap 27,9 28,3 0,4
Frp 20,6 17,9 -2,7
H 25,7 25,1 -0,5
KrF 5,6 6,5 0,9
R 1,3 1,6 0,3
Sp 5 5,6 0,6
SV 3,8 5,0 1,2
V 5,7 5,4 -0,3
MDG 3,1 3,1 0,0
Andre 1,4 1,5 0,2

Alle partiene som er på Stortinget i dag ligger over sperregrensen på NRKs måling tre dager før valget. Frp går litt ned, men lå uvanlig høyt på forrige måling. Også Rødt og Miljøpartiet ligger an til å komme inn med ett mandat på Stortinget ifølge denne målingen.

I mandat motsvarar det 96 av 169 mandat för de ”icke-socialistiska” partierna.

Det skiftar dock rätt mycket i olika mätningar (också i fråga om H eller AP blir störst) utom i fråga om en sak: regeringen förlorar.

**

I valkampanjen har AP tecknat en bild av en hotande katastrof om Høyre kommer till makten – och som inte minst LO-förbund har kampanjat med. Inte minst har man använt sig av allians-Sverige som worst-case-scenario. Det nya Høyre är dock snarast en light-version av de nya moderaterna som i hög grad forsar i opinionen på basis av Arbeiderpartiets sätt att formulera problemen.

Det betyder inte att ett regeringsskifte är utan betydelse när det gäller vård, skola och omsorg – som också i Norge är toppfrågorna. Utblicken är trots allt annorlunda (även om den förstås skiljer sig mellan partierna). Tänket blir mer format nerifrån (individen) än uppifrån (staten). AP:s idé om att gå vidare med kvotering, bland annat till dagis, lär det inte bli något av med.

Det blir inte fritt spelrum i en ny regering för attityder som LO-ordföranden Gerd Kristiansen gav uttryck för när hon hävdade norska kvinnor använder morsrollen som undanflykt för att inte jobba heltid – och där valfrihet inom ”välfärden” kan användas som ett fult ord.

Överhuvudtaget blir det en bättre maktbalans när LO inte får samma dragningsrätt på politiken.

Det blir också slut med den typ av politisering som ledde till att Borgarting lagmannsrett i våras fällde den norska staten för brott mot jämställhetslagen när man anställde 2008 en Louise K Dedichen som ny chef för den norska försvarshögskolan. Det är OK att ge en kvinna företräde vid lika kvalifikationer men rätt kom fram till att kontreadmiral Dedichen (hon fick den rangen på köpet) var mindre kvalificerad. Hon fanns inte ens med på försvarsstabens lista över vilka tre sökande som ansågs vara toppkandidaterna) men försvarsdepartement gjorde bedömningen att ”en kvinne vil kunne bidra til å profilere Forsvaret på en svært positiv måte”.

Samma år som hon utnämndes spelade hon med i den norska filmkomedin Lange flate ballær II.

Staten dömdes att betala ett skadestånd på 700 000 NOK och advokatkostnader på 600 000 NOK.  Dedichen har sökt jobbet som ny ÖB.

Arbeiderpartiet har levt högt på att honnörsord som ansvar och kompetens. En aspekt av 22. juli-kommisjonens granskning av terrordåden i Oslo och på Utøya var att den blottlade motsatsen. Alldeles oavsett hur ett regeringsprogram signerat Erna Solberg kommer att se ut är ett skifte en möjlighet att få en bättre fungerande relation mellan politik och förvaltning. Norge mår också bra av ett skifte för att bryta upp ingrodda nätverk som bland annat visats genom till statliga bolag med stark bismak av politisk och vänskapskorruption.

***

På fredagskvällen gick den avslutande partiledardebatten av stapeln i NRK.  Det blev en riktigt bra debatt med spänst och hårda frågor. Att den skulle ändra på valutgången är dock inte fallet, utan snarare tvärtom. Nu är det klart, tänkte jag.

En sak som borde ha tagits upp är den Norgerapport som IMF presenterade häromdagen och som refererades så här i Dagbladet. 

”Antallet timer vi arbeider er også lavere enn i andre avanserte økonomier, og det er nesten ingen som jobber så lite som nordmenn, slår IMF fast i rapporten. Vi har de høyeste lønningene og den laveste produktiviteten. Og hvis den oljerelaterte fastlandsøkonomien holdes utenfor blir økningen i lønnskostnadene enda høyere.”

Man har det bekvämt men det håller inte i längden.