Claes Arvidsson

ETT VALRESULTAT I PUTINS SMAK

Väljarna har sagt sitt. I SVT:s väljarundersökning Valu har försvaret en särställning när svenska folket rangordnar olika frågor. Försvaret ligger ohotat i botten. Det kastar ett dystert ljus över till exempel MSB:s årliga mätningar som visar att svenskarna bryr sig om rikets säkerhet.

I valfeberns yra ser det annorlunda ut. På de rödgröna väljarnas hitlista återfinns försvaret på nittonde och sista plats. Detsamma gäller centersympatisörerna. Men det är trångt i botten. FI:s väljare ger försvaret plats 18 och KD:s plats 17. M-väljarnas intresse för saken är marginellt högre, med plats sexton i rankingen.

Störst vikt fäster FP och SD-väljarna vid försvarsfrågan, men ändå inte mer än att den hamnar på trettonde plats.

Ändå är det krig i Europa – ett krig som ingen vet om det kommer att spridas utanför Ukraina. Det vi vet är att i Putins alldeles egna Valu hamnar militären på en ohotad första plats.

Attityderna i Valun är en avspegling av att politikerna alltför länge sov den eviga fredens goda sömn – och inte ens efter Ukraina verkar de vara klarvakna. Och på en del kanter sussas det fortfarande väldigt gott: Ukraina, inte berör det Sveriges säkerhet.

Väljarna har också sagt sitt i regeringsfrågan. Det blir byte av minoritetsregering. Alliansen har lämnat in och Stefan Löfven ska tråckla ihop en ny. Det kan inte uteslutas att Löfven kan regera medelst politisk tuvhoppning, men det är också fullt möjligt att det blir platt fall och nyval.

Helt säkert är att det politiska läget blir instabilt – samtidigt som det säkerhetspolitiska läget i vårt närområde inte har varit sämre sedan början på 1980-talet. Till osäkerheten hör att Alliansens efterträdare blir en regering som saknar erfarenhet av att styra landet. Inte minst gäller det statsministern själv. Kanske går det bra, men det känns inte bra med nybörjare vid rodret på statsskutan i krigets Europa.

Inför valet försökte Socialdemokraterna avdramatisera risken att ”fredsvännerna” i MP och V skulle få inflytande över försvars- och säkerhetspolitiken. Dock sade han inget om ”vännerna” i det egna partiet, utan talade desto mer om att sträcka ut handen mot höger med en politik baserad på Försvarsberedningen förslag.

Och det är väl där vi kommer hamna. På ett ungefär. Tråkigt nog innebär det att rikets säkerhet fortsätter att byggas på lösan sand. Inriktning och organisation utgår från ett säkerhetspolitiskt läge som inte har funnits på länge. Underfinansieringen består. Det kan inte funka.

Om Löfven trots allt skulle komma på bättre tankar lär det bjudas motstånd från V, MP och eftersläntrarna inom det egna partiet. Inte minst kommer det att blåsa upp till konflikt om Finland efter riksdagsvalet 2015 rör på sig i fråga om medlemskap i NATO.

Under tiden ökar Ryssland trycket mot omvärlden. Mot Sverige i form av kränkningar av svenskt territorium, verbala hot mot svenskt Nato-medlemskap och shopping av kartor över militärt känsliga områden. Och så rustar man.

I Ukraina har Putin redan nått sina mål.

Krönika i Vårt Försvar nr 3 2014.