Kalla in ditt säkerhetsråd, Löfven!

I valrörelsen bet sig Stefan Löfven fast i Fredrik Reinfeldts beryktade uttalande om försvaret som särintresse. Oppositionsledaren utställde förhoppningar om att rikets säkerhet var viktigare än så. Som statsminister har han tagit initiativ till bildandet av ett nationellt säkerhetsråd med fasta platser runt bordet för Romson, Wallström och Hultqvist.

Allt detta är utmärkt men i praktiken faller politiken allt plattare till marken. Med försvarsministern klämd mellan sköldarna.

Att döma av hur försvarspolitiken utvecklas tar Löfven inte krisen för försvaret på mer än verbalt allvar – trots att det är krig i Europa, åtföljt av återkommande ryska provokationer längs våra och andras gränser. Det varnas för hybridkrigföring mot Baltikum, ja till och med för ett angrepp mot ett Nato-land med konventionella ryska styrkor. Sverige kommer i sådana fall inte att vara oberört.

Allvar betyder pengar. Allvar betyder ökade försvarsanslag för att skapa mer förmåga i en närtid som präglas av att Putinland följer devisen Carpe Diem.

I korridorerna har det skvallrats om att Försvarsmakten gjorde ett politikavdrag på sitt äskande inför försvarsbeslut i juni. Allt för att göra det mer politiskt lättsmält. Kanske det. ÖB har begärt en höjning med 4 miljarder kronor per år. Hultqvist skulle säkert utställa den checken på totalt 16 miljarder kronor, men i förpostfäktningen har Magdalena Andersson erbjudit totalt 2 miljarder kronor.

Att regeringens reformer på andra områden leder till att försvaret får ökade kostnader, gör att höjningen till och med kan bli en reell sänkning. Kan det kallas att ta rikets säkerhet på allvar?

Det är därför inte heller det minsta förvånande att det trögar i regeringens förhandlingar med allianspartierna. Varningar har hörts om att försvarsbeslutet 2015 kommer att skjutas upp från juni till hösten. Det är faktiskt skandalöst.

Med hänvisning till att krispolitiska inslag från 1990-talet nu kan omprövas, vill finansminister Andersson skrota överskottsmålet. Borde man då inte i dagens krisläge också kunna ompröva användningen av värnskatten, som drar in 4-5 miljarder kronor per år till statskassan. Varför inte göra den till en verklig värnskatt?

Dessutom krävs det mer än här-och-nu-politik. De långsiktiga ekonomiska planeringsförutsättningarna för försvaret måste tydliggöras för att inte hamna i kvartalspolitik. Sverige satsar 1,1 procent av BNP på sin riskförsäkring. Målet borde vara en successiv höjning till två procent, det vill säga detsamma som gäller för Nato-länderna. Det är ju ändå till säkerhetsgemenskapen med Nato vi ställer vårt hopp.

Att det nästan inte finns någon marin kvar är bara ett exempel på ett sjunkande försvarskepp. Försvarsministerns linje går ut på att täta de värsta läckorna i bottenplattan.

För att göra det som borde göras finns möjligheten att aktivera beredskapskrediten hos Riksgälden på 40 miljarder kronor. Kan inte Löfven kalla in det nationella säkerhetsrådet? Det är allvar.

Gästledare i Svenska Dagbladet 11/3 2015.