Tanken bör svindla om EU
I den polska poeten Ewa Lipskas ”Kära Fru Schubert” (Ellerströms 2015) finns en dikt om EU. Den är dystopisk:
Kära Fru Schubert, minns ni ännu Europeiska Unionen? Tjugoförsta seklet. Så många år sedan…
Är det så tillbakablicken kommer att se ut i framtiden? För några år sedan varnade Jean-Claude Juncker för krig i skuldkrisernas spår och att det var ett gigantiskt misstag att tro att frågan om krig eller fred i Europa aldrig mer skulle ställas. ”Demonerna är inte borta, de sover bara.”
Tanken kan svindla och jag tror att det är viktigt att låta den göra det. EU är ett fredsprojekt, men det är inte hugget i sten. I själva verket är det väldigt mycket som gungar. Det är kanske inte troligt att Storbritannien lämnar EU, men det kan inte uteslutas. Inte heller är det väl troligt att Marine Le Pen blir president i Frankrike. Eller?
”Det kan verka långsökt men en repris på 30-åriga kriget är ett möjligt framtidsscenario för den arabiska vår som verkade så hoppfull men som också tinar upp frusna konflikter”, skrev jag i en ledare hösten 2012. Tyvärr var det inte långsökt. Det går inte att skönja ett slut – bara mer islamistisk soloterrorism i Europa.
En slutsats är att flyktingkrisen (också med inslag av ekonomiska flyktingar) i Europa inte lär gå över. Den kommer att bli värre. Samtidigt saknas svar på hur den ska mötas – och utan väldigt bra svar växer inte bara oron över hur det gå att klara strömmarna utan även främlingsfientligheten. Växer gör också populistiska partier med nationalistiskt fokus.
EU står också utan bra svar när det gäller euron. Visst har avtalet baxats i hamn med Grekland. Men hur sannolikt är det att den motvilliga grekiska vänsterregeringen – om än under vakande ögon från män i mörk kostym – ska ro Herkulesarbetet i hamn?
Samtidigt kvarstår valutaunionens grundproblem, och på den politiska kartan finns varken en gemensam finanspolitik eller en avveckling. Moment 22-läge alltså. Medlemsstaternas ekonomier lider av olika grader av skleros, levererar inte. Arbetslösheten förblir hög.
Och föreställningar odlas till vänster och höger om bekväma lösningar ur krisen. Europeiska rådets ordförande Donald Tusk tycker att ”atmosfären är lik den under tiden efter 1968 i Europa”. Då som nu finns det dessutom grupper som är våldsbenägna. Också den typen av terrorism kan öka.
Nyligen högtidlighölls minnet av folkmordet i Srebrenica. Före Balkankriget skulle det inte kunna hända i Europa, men det hände. Kan det hända igen? Under den etniska mosaiken på västra Balkan och, för den delen även i Östra Europa, slumrar nationella motsättningar som kan exploateras av cyniska politiska ledare.
Och faktum är ju att det redan är krig i Europa, det som Ryssland för mot Ukraina. Ingen vet om det kommer att spridas. Under tiden verkar Putin genom att synas militärt, projicera makt och att stödja krafter till höger och vänster (och i mitten) som kan bidra till att försvaga EU.
Det blir en vinterresa.
Gästledare i Svenska Dagbladet 27/7 2015.