Vladimir Putin ridande till häst i bar överkropp med solglasögon, guldkedja och iförd armébyxor. Med det fotot från 2009 – och andra i samma genre – ville han sätta en bild av sig själv som macho och stark ledare. Kanske är det så den ryske diktatorn fortfarande ser på sig själv. Allt färre ryssar gör det.

Efter 26 år med en efterhand alltmer befäst makt för Putin, har stämningsläget i landet slagit om i efterverkningarna av kriget mot Ukraina. Kort sagt, det är mycket som står på spel för Putin. Tronen är än så länge trygg, men det är inte längre lika självklart att han ska sitta där. 

Den Putin som var huvudfigur i segerparaden på Röda torget 9 maj förde tankarna till geronterna i 1980-talets Sovjetunionen. Alltså en gubbe iförd illasittande kostym. På så sätt gick paraden i stil med dess huvudperson; den var en blek kopia av originalet i fråga om att projicera militär styrka. Den militära hårdvaran lyste med sin frånvaro.

Säkerhetspådraget i Moskva var mer omfattande än vanligt och blev en påminnelse om att den utlovade kortvariga militära specialoperationen mot Ukraina inte har gått enligt plan. Det underströks av att Putin hade vädjat om en kortvarig förödmjukande vapenvila. Saken blev inte bättre av att president Zelenskyj gjorde narr av honom med en presidentorder: ”Jag beslutar härmed: Att tillåta en parad i Moskva.”

I sitt tal utlovade Putin att specialoperationen snart ska vara slut. Det är det förstås inte något som tyder på, men Putin tycker sig tvingad att försöka dämpa den tilltagande krigströttheten.

Trots återkommande officiella kungöranden om stora ryska framgångar står fronten i verkligheten stilla. Tidigare krigsentusiastiska försvarsbloggare är numera kritiker av vanskötsel och inkompetens i den ryska krigsmakten.

Kriget var tänkt att enkom föras på Ukrainas mark och därmed skulle ryssarna förskonas från det. Livet skulle rulla på som vanligt. Genom de dagliga ukrainska skräckspridande drönarattackerna är verkligheten numera en annan. Insikten sprider sig om att kriget inte kommer att vinnas.

Samtidigt har kriget blivit alltmer märkbart i form av stigande inflation och höga räntor. Konkurser och avskedanden präglar särskilt småföretagarsektorn i en alltmer tudelad ekonomi där krigsindustrin är prioriterad av Kreml. Näringslivsföreträdare protesterar numera öppet mot företagsklimatet.

Inte minst har den allmänna opinionen påverkats att den pågående FSB-isering av internet. Människor som är vana att leva digitalt är nu förbannade. Missnöjet är så stort att Putin till och med känt sig tvingad att officiellt bemöta kritiken med att den ökade nätrepressionen är nödvändig av säkerhetsskäl. Också det är ett svaghetstecken.

Orden föll tungt i den videofilm riktad till Putin som den ryska Instagram-drottningen Viktoria Bonja, verksam i Monaco, nyligen lade ut. Den har visats mer än 25 miljoner gånger. Bonjas kritik mot tillståndet i landet riktades inte mot Putin och hon tog inte heller upp kriget. Däremot slog hon fast att människor är rädda för Putin och att han inte vet hur det ser ut i Ryssland.

Det är oklart om initiativet var hennes eget eller om det var ett sätt för röster i oligarkin att föra ut ett budskap om behovet av maktskifte i toppen.

Inför segerparaden kom dessutom uppgifter från en icke namngiven europeisk säkerhetstjänst om Putins rädsla för attentat och ett planerat kuppscenario. Det är inte fakta, men ger stöd för bilden av sprickor i eliten.

Putins imperiala fantasi har slagits i spillror. Slutaktens längd och dramatik är oviss. Liksom vad som väntar i det post-putinland som rycker närmare. Och ja, det kan bli ännu värre.

Ledare i Svenska Dagbladet 15 maj 2026.