Intellektuell härdsmälta i Förvarsberedningen

Försvarsberedningen ska i dag få en briefing om Nato. Jag skulle gärna vilja att beredningens ledamöter ställer följande fråga:

Vem ska hjälpa oss efter en vecka?

Uppenbarligen behövs fakta på bordet.

 På en fråga från TT tidigare i år svarade beredningens ordförande Cecilia Widegren (M):

”Sverige har genom EU-medlemskap och nordiskt samarbete kompletterande förmågor. Vi är inte ensamma. Det är viktigt att fånga in i bedömningen.”

Hur då frågar sig vän av rikets säkerhet? Hur ser förberedelserna ut? Hur ser utfästelserna ut? Hur ser förmågan ut?

Jag ser fram emot ett preciserat svar.

Men det lär inte komma något.

Bortom den nymoderata retoriken är ju det enkla svaret att det bara är ett medlemskap i Nato som kan få försvars- och säkerhetspolitiken att hänga ihop.

Försvarsutskottets ordförande Peter Hultqvist (S) har för sin del pläderat för att beredningen förutsättningslöst ska närma sig försvars- och säkerhetspolitiken. I hans definition av förutsättningslös ingår inte att beredningen ska se på för- och nackdelar med ett Natomedlemskap. Skälet är att Socialdemokraterna oavsett slutsatserna skulle säga nej. Däremot har S inget emot det som den estniske utrikesministern beskrivit som ett svenskt de facto-medlemskap. Man kan till och med vara beredd att ompröva nejet till deltagande i Natos snabbinsatsstyrka.

Det S säger nej till är säkerhetsgaranti och övade förberedelser att ge och ta emot hjälp.

Två intellektuella härdsmältor =  svensk försvars- och säkerhetspolitik.