Efter nästan två veckor av intensiva sonderingar är resultatet av valet till Stortinget klart. Ja, i alla fall klarare.

Den fyra partierna i den ”icke-socialistiska” oppositionen hade före valet – i händelse av en majoritet – bundit sig för ett regeringsskifte. Erna Solbergs stora politiska projekt om att få leda en fyrpartiregering gick dock inte – och som dagarna av förhandlingar utvecklades var det inte helt oväntat – i uppfyllelse.

I stället blev beskedet i går kväll att Høyre och Fremskrittspartiet går vidare i syfte att bilda en tvåpartiregering, men inte ensamma utan med ett ”bindande” avtal om stöd från Venstre och Kristelig Folkeparti. Venstre har hela tiden varit mer på för en fyrklöver än KRF, men också inom V har motsättningarna varit stora kring frågan att göra gemensam sak i regering med Fremskrittspartiet. Och det har inte bara handlat om invandringspolitiken utan om ett helt spektrum av politiska frågor.

Humöret hos de fyra partiledarna var utomordentligt gott när uppgörelsen presenterades vid gårdagskvällen presskonferens. Det kändes äkta när man turades om att prisa varandra och blev en uppvisning i enighet. Samtidigt var huvudbudskapet inte ”vi” utan ”jag, jag”. Det var bara Solberg som tonade ned det egna partiets vinster i förhandlingsspelet. Kort sagt, blev det också en uppvisning i oenighet.

Att jämföra med Alliansen 2006 blir som natt och dag.

Avtalet handlar om procedur i Stortinget (välja varandra i första hand) och punktar upp en del av den framtida politiken. Man beskriver det själva som historiskt långtgående. Och det är en skiss till delar av en regeringsförklaring.

Alla som har varit rädda för Fremskrittspartiet kan notera det särskilda protokoll som stadgar att det ska bli en ny engångsamnesti för gömda barn utan asylrätt och att avvisningar av personer som fått avslag på ansökan om asyl ska ske snabbare. Det förstnämnda vill FRP absolut inte ha (och inte heller Arbeiderpartiet). Det senare har FRP drivit men det kan knappast beskrivas om en mer restriktiv flyktingpolitik. I övrigt sägs också i avtalet att Norge ska hylla de internationella konventioner rörande flykting- och asylpolitik som man anslutit sig till, något som FRP flaggat för att man borde strunta i.

Integrationen ska prioriteras.

Handlingsreglen som stadgar hur mycket politikerna kan ta i anspråk av intäkterna från olja och gas ligger också fast. Det har varit en annan orospunkt vad gäller FRP.

Siv Jensen och FRP har visat sig villig att betala mycket för att för första gången i partiets 40-åriga historia komma i regering. I valrörelsen blottlades en konflikt inom det populistiska partiet och förhoppningsvis ska regeringsmedverkan leda till att den fraktion som inte står bakom främlingsfientlighet ska få vatten på sin kvarn. Det är förstås ovisst hur det kommer att gå för “liberalisterna”och om partiet håller i hop i mötet med det ansvar som regeringsmedverkan kräver.

Samtidigt kan det noteras hur mycket V och KRF har fått genomslag för – trots att de alltså inte ställer in sig i regeringsledet. Det gäller till exempel också stopp för ny oljeutvinning i Arktis och bibehållen kvotering av föräldrapenningen.

Det har varit mycket dramatik och spekulationer kring regeringsbildandet, men när den väl är på plats om några veckor och Erna Solberg läser upp regeringsförklaringen kommer det mesta i Norge att förbli sig likt. I hög grad formulerar den ”icke-socialistiska” opposition som nu ska styra och ställa i Stortinget sin politik stående på Arbeiderpartiets planhalva när det gäller problemformuleringar och därmed lösningar.

Men det blir skillnad i retorik, tonfall och politisk inriktning. Andra värden kommer att lyftas fram.

Och en del nya lösningar.

Och politiska stormar kring sådant som kommunsammanslagningar och lättnader i arbetslagstiftningen.

Och Erna Solbergs fyrklöverdröm hålls vid liv. Avtalet mellan de fyra avslutas med en stående inbjudan till V och KRF att ta steget från konstruktiv opposition till att dela regeringstaburetterna.

”Kan det hende at Erna ikke er interessert i gjøre noe med fedme og inaktivitet fordi hun er skamfull på hennes egne vegne?”

Det var den inte helt lyckade tweet som en Sosialistisk Ungdoms valarbetare lade ut i slutspurten på valrörelsen inför Stortingsvalet. Tweeten försvann snabbt och det pudlades febrilt.

Fadäsen är ett uttryck för den desperation som råder inom Sosialistisk Venstre inför den väldigt konkreta risken att inte klara spärrgränsen. Under åtta år i regeringsställning tillsammans med Arbeiderpartiet och Senterpartiet har SV malts ned av tvånget att ta ansvar. Detta har krattat manegen för ett nytt grönt protestparti som kanske kommer in i Stortinget – och då i hög grad med stöd av SV:s tidigare väljare. Budskapet: nolltillväxt och fotriktiga skor.

Men det är flera fall av stridens hetta som har gett fadäsutslag. Erna Solbergs man anklagade medierna för att vara ut efter att skada frugans parti. Att det räckte med pudel och kram från Solberg för att stilla stormen är ett exempel på att vinden blåser med Høyre. Det understryks av att Solberg gjort en del misstag men inget tycks bita.

Och i mötena med Jens Stoltenberg är Solberg lugnet i stormen medan statsministern framstår som belärande och arrogant. Tankarna kan gå till duellerna mellan Palme och Fälldin. ”Fälldin” vinner den här gången också.

Solberg har också klarat av att hantera den i och för sig relevanta frågan om hur en Høyreledd regering ska se ut efter en eventuell valseger och vilket dess program blir. Det spretar rejält politiskt mellan Høyre, de två mittenpartierna (Venstre och Kristelig Folkeparti) och populisterna i Fremskrittspartiet men det råder enighet om viljan till regeringsskifte. Risken finns också att något mittenparti ramlar ur (i sådana fall KrF).

För att manifestera sin enighet gjorde man i dag ett gemensamt utspel: Man är enig om hur köerna ska kortas till missbruksbehandling.

Rätt mycket återstår alltså att komma överens om.

NRK:s MENINGSMÅLING UKE 36

Alle partiene som er på Stortinget i dag ligger over sperregrensen på NRKs måling tre dager før valget. Frp går litt ned, men lå uvanlig høyt på forrige måling. Også Rødt og Miljøpartiet ligger an til å komme inn med ett mandat på Stortinget ifølge denne målingen.

I mandat motsvarar det 96 av 169 mandat för de ”icke-socialistiska” partierna.

Det skiftar dock rätt mycket i olika mätningar (också i fråga om H eller AP blir störst) utom i fråga om en sak: regeringen förlorar.

**

I valkampanjen har AP tecknat en bild av en hotande katastrof om Høyre kommer till makten – och som inte minst LO-förbund har kampanjat med. Inte minst har man använt sig av allians-Sverige som worst-case-scenario. Det nya Høyre är dock snarast en light-version av de nya moderaterna som i hög grad forsar i opinionen på basis av Arbeiderpartiets sätt att formulera problemen.

Det betyder inte att ett regeringsskifte är utan betydelse när det gäller vård, skola och omsorg – som också i Norge är toppfrågorna. Utblicken är trots allt annorlunda (även om den förstås skiljer sig mellan partierna). Tänket blir mer format nerifrån (individen) än uppifrån (staten). AP:s idé om att gå vidare med kvotering, bland annat till dagis, lär det inte bli något av med.

Det blir inte fritt spelrum i en ny regering för attityder som LO-ordföranden Gerd Kristiansen gav uttryck för när hon hävdade norska kvinnor använder morsrollen som undanflykt för att inte jobba heltid – och där valfrihet inom ”välfärden” kan användas som ett fult ord.

Överhuvudtaget blir det en bättre maktbalans när LO inte får samma dragningsrätt på politiken.

Det blir också slut med den typ av politisering som ledde till att Borgarting lagmannsrett i våras fällde den norska staten för brott mot jämställhetslagen när man anställde 2008 en Louise K Dedichen som ny chef för den norska försvarshögskolan. Det är OK att ge en kvinna företräde vid lika kvalifikationer men rätt kom fram till att kontreadmiral Dedichen (hon fick den rangen på köpet) var mindre kvalificerad. Hon fanns inte ens med på försvarsstabens lista över vilka tre sökande som ansågs vara toppkandidaterna) men försvarsdepartement gjorde bedömningen att ”en kvinne vil kunne bidra til å profilere Forsvaret på en svært positiv måte”.

Samma år som hon utnämndes spelade hon med i den norska filmkomedin Lange flate ballær II.

Staten dömdes att betala ett skadestånd på 700 000 NOK och advokatkostnader på 600 000 NOK.  Dedichen har sökt jobbet som ny ÖB.

Arbeiderpartiet har levt högt på att honnörsord som ansvar och kompetens. En aspekt av 22. juli-kommisjonens granskning av terrordåden i Oslo och på Utøya var att den blottlade motsatsen. Alldeles oavsett hur ett regeringsprogram signerat Erna Solberg kommer att se ut är ett skifte en möjlighet att få en bättre fungerande relation mellan politik och förvaltning. Norge mår också bra av ett skifte för att bryta upp ingrodda nätverk som bland annat visats genom till statliga bolag med stark bismak av politisk och vänskapskorruption.

***

På fredagskvällen gick den avslutande partiledardebatten av stapeln i NRK.  Det blev en riktigt bra debatt med spänst och hårda frågor. Att den skulle ändra på valutgången är dock inte fallet, utan snarare tvärtom. Nu är det klart, tänkte jag.

En sak som borde ha tagits upp är den Norgerapport som IMF presenterade häromdagen och som refererades så här i Dagbladet. 

”Antallet timer vi arbeider er også lavere enn i andre avanserte økonomier, og det er nesten ingen som jobber så lite som nordmenn, slår IMF fast i rapporten. Vi har de høyeste lønningene og den laveste produktiviteten. Og hvis den oljerelaterte fastlandsøkonomien holdes utenfor blir økningen i lønnskostnadene enda høyere.”

Man har det bekvämt men det håller inte i längden.