Ryssland är en demokratur, en stat som kanske bäst kan beskrivas som nytotalitär. Alltså inte totalitär på det klassiska sättet men med sådana drag. Terrorn är inte stor men regimen har handfast visat att den gör som den vill och att den enskilde är rättslös. Exemplens makt skrämmer och ska tysta.

Vintern 2011 ledde det massiva fusket i parlamentsvalet till protester som väckte hopp om en rysk vår. Det är släckt. I stället har V I Putin följt samma aggressiva linje mot det ryska folket som mot omvärlden.

Nu är det val igen i Ryssland, men parlamentsvalet på söndag är förstås inte riktigt på riktigt. Putins maktparti Förenade Ryssland sitter säkert i duman. Kanske blir det mindre direkt valfusk i år, även om det redan getts prov på hur oppositionen med formella administrativa beslut stängs ute. Det spelar inte heller någon avgörande roll.

Efter den korta våren har det följt år av tilltagande frost. Oppositionsledare har trakasserats och åtalats. Boris Nemtsov mördades ett stenkast från Kreml. Steg för steg har möjligheterna inskränkts för oberoende röster och media att verka och höras. Därför är det kanske inte direkt förvånande att 23 procent av de tillfrågade i en nyligen genomförd opinionspejling svarade att de var villiga att sälja sin röst (och 14 procent visste varken ut eller in).

Undersökningen gjordes av Levada Center som är det mest välrenommerade opinionsinstitut. Det har nu stämplats som utländsk agent, vilket ger intryck av man är i främmande makts tjänst och inte att lita på. Samma sak har tidigare drabbat en rad människorättsorganisationer.

Det säger en del om frosten när en aktivist som spelat Pokemon Go i en kyrka riskerar fem års fängelse. Än mer säger det när en lajk på sociala medier kan resultera i åtal.

Samtidigt fungerar det offentliga rummet mest som en högtljudande ekokammare, där samma budskap ekar hela tiden. Om hotet utifrån. Om att Ryssland förödmjukas. Om Rysslands storhet.

I Putinland är allt möjligt – att hitta på. Ingen lögn är för stor för att inte kolporteras. Som när för några veckor sedan det rapporterades att ukrainska specialförband genomfört en operation på Krim och dödat två ryska soldater. Beskedet från Kreml var att man skulle ”svara” på ”terroristattacken”. Några riktiga bevis har aldrig presenterats.

För säkerhets skull – också bara i fall att inför presidentvalet 2018 – kom i våras beskedet om bildandet av ett nationalgarde under Putins befäl. Med rätt att skjuta utan att först varna.

Parlamentsvalet ska ge legitimitet, men det är mer värt än så för Putin. Val till duman kommer också att hållas på Krim. Det vill säga den del av Ukraina som Ryssland 2014 tog med våld och sedan annekterade (och ja, i Donbass fortsätter kriget). Efter valet kommer ryskt parlamentariskt utbyte med till exempel den svenska Riksdagen i praktiken innebära ett slags erkännande av Krim som ryskt land.

Fortsatt utbyte ger annekteringen legitimitet – avbryts det blir det full fart i trollfabriken med utfall mot väst för att inte respektera den ryska demokratin.

Det är också politik Putinstyle.

Gästledare i Svenska Dagbladet 15 september 2016.