Invektiv blandade med påståenden om att det är Väst och särskilt USA som är de verkliga skurkarna. Allt som oftast ramlar det budskapet ned i mejlkorgen, ja det vill säga efter det att jag har skrivit om Ryssland.

Det blir lite som att få mejl från Putin. Det argumenteras på samma sätt och undertecknarna är alltid svenska. Som alla vet finns det en del på här hemmaplan som tänker i likartade banor, så det är inte förvånande att ilskna röster gör sig hörda när jag kritiserar Rysslands krig mot Ukraina.

Men vem vet vem som är den verklige avsändaren. Kanske är det ”Putin”. I alla fall har Kreml både anställda och frivilliga som jobbar med sådana saker. I våras stängde den brittiska tidningen The Guardian sitt kommentatorsfält sedan det ”bombats” av Putintrogna aktivister.

Budskapet från Kreml förs ut på små ”informationssajter”, men framför allt av det statliga tv-bolaget RT som under en journalistisk mantel sprider Putinpropaganda över världen. Nyligen tillfördes arsenalen ny förmåga i form av mulitmediasajten Sputnik.

Youtube är också en flitigt använd kanal, till exempel den film som förlöjligade det svenska försvaret efter ÖB:s uttalande om och den debatt som följde på ”enveckasförsvaret”. Den avslutades med erbjudande om rysk hjälp mot Nato.

I Sverige (Malmö) och i andra länder har det dykt upp affischer stödaffischer för den ryska aggressionen mot Ukraina. Ja, det handlar förstås om att hålla fascisterna stången.

På ett annat plan kommer det officiella eller halvofficiella uttalanden som inger rysk styrka och ska ingjuta rädsla. Som när Putin i EU-samtal – som sedan läcker ut – säger att ryska styrkor kan ta Kiev på två veckor och vid ett senare tillfälle hugger i med att bl a Warszawa kan intas på två dagar. När Putins betrodde Sergej Makarov får tv-tid i SVT slår han välvilligt fast:

”Ni i Sverige behöver inte vara rädda. Lettland och Estland har däremot anledning att var rädda. Om det blir ett stort krig är det möjligt att det inte blir något kvar av de här länderna.”

I undertexten ligger att det förstås att Ryssland kan ombestämma sig – och att det avgörande är att ”russofobin” upphör. I praktiken handlar kravet för svensk del om en välvilligare attityd till Ryssland och kyligare till Nato.

Desinformation och hot kompletteras med simulerade flyganfall, provocerande agerande till havs och till sjöss och överlag en mycket större närvaro i Sveriges närområde. Man har till och med låtit enheter ur det strategiska bombflyget synas över Östersjön.

Och att ryska hackers skulle stänga ned delar av nätet på grund av missnöje med en spelsajt, verkar inte troligt.

Allt är en del det som kallas sjätte generationens krigföring och som står centralt i det ryska militära tänkandet.

Därför var det djupt olyckligt att utrikesminister Wallström talade om svenskarnas rädsla, att de på allvar är rädda för Ryssland. Det är så Putin vill att vi ska känna inför Ryssland.

Krönika i Försvarsutbildaren nr 1 2015.