FOR ALT VI HAR OG ALT VI ER

Stora salen i det Norska Nobelinstitutet var fullsatt i måndags, men det var inte Nobelkommitténs ordförande Torbjørn Jagland som talade om hopp för freden. När statsminister Erna Solberg höll vad som beskrivits som hennes första riktigt stora säkerhetspolitiska tal, handlade det om hoten mot freden.

Det var knappast överraskande att Solberg särskilt lyfte fram Ryssland och IS som de två stora internationella säkerhetspolitiska utmaningarna, men väl så viktigt att dessa sattes in i ett större sammanhang. I flödet av ständigt uppdaterad information om krig och elände finns det en risk att själva utgångspunkten tappas bort – att motståndskampen även i en tid av realpolitikens återkomst ytterst handlar om försvaret av grundläggande demokratiska värden.

Som Solberg betonade, har skillnaderna när det gäller ideologi, intressen, värden och syn på världen aldrig tidigare varit så stora efter kalla krigets slut. Och hoten aldrig så nära.

Ett glatt flaggviftande Norge kan ibland ge intryck av att vara seg selv nok, men det gäller inte i fråga om försvar och säkerhet. EU finns med i bilden och Norge ställer upp på sanktionspolitiken mot Ryssland. Nato utgör dock, som Solberg sade, hörnsten i norsk säkerhetspolitik och är en folkligt förankrad självklarhet.

Det är något som bottnar i Nato:s kollektiva försvarsförpliktelser och unika förmåga att agera militärt, men också i att Nato står på det som också är solid norsk värdegrund (ja, för den delen också svensk). Eller som den norska försvarsmaktens slogan lyder: For alt vi har. Og alt vi er.

Precis som i Sverige är en vägledande tanke att uppnå kollektiv säkerhet på hemmaplan innebär att ta kollektivt ansvar på bortaplan. Skillnaden är förstås att Sverige inte är medlem av Nato utan uppfattas – med all rätt – som en de facto medlem. Det blir som att köra bil utan säkerhetsbälte; det går bra så länge det inte händer någon olycka.

Säkerhetstänkandet om gemensam säkerhet är detsamma som i Sverige och kommer även till uttryck i viljan att delta i insatser även när ett handlingsförlamat FN sviktar, som nu i Syrien/Irak.

Solberg varnade för att ta hörnstenen för given. Alla måste bidra och dela bördorna. Ta ansvar för sitt. Den norska försvarsbudgeten har ökat under senare år och ytterligare medel kommer att tillföras. Säkerhet kostar som Solberg konstaterade. Återstår att, liksom i Sverige, se hur mycket säkerheten är värd i kronor och ören.

Erna Solberg betonade (om än i mer diplomatiska ordalag) att det inte finns någon snabblösning på konflikten mellan Ryssland och Ukraina. Även om det ryska kriget tar slut och övergår i en frusen konflikt handlar det inte om tillfälligt dåligt väder i Europa utan om en klimatförändring.

Gästledare Svenska Dagbladet 5/2 2015.