Rödmylleregering att vänta i Finland

Lössläppthet och fria förbindelser bär upp den politiska kulturen i Finland. I den regering som bildades 2011 samsades sex partier. De finländska moderaterna i Samlingspartiet och Socialdemokraterna bildade stommen i en regering som också innehöll Svenska folkpartiet, Kristdemokraterna, Vänsterförbundet och de gröna.

När mandatperioden närmar sig sitt slut har visserligen två partier lämnat sexpacksregeringen, men den är ändå ett kvitto på förmågan att komma överens över partigränserna. Ingen av de stora partierna utesluter heller regeringssamverkan med sannfinländarna. Blockpolitik finns inte. Det kan vara en styrka för att kunna bilda majoriteter, men det har också en svaghet i form av att besluten i skarpa lägen kan bli urvattnade kompromisser.

Inför söndagens riksdagsval är det skarpt läge. Kriget i Europa – Putins Ryssland – och den ekonomiska krisen ligger som två tunga skuggor över Finland.

När det gäller det dramatiskt försämrade säkerhetsläget finns det en bred enighet om en ny Nato-utredning, något som i sig är en signal till Kreml om att ”vi bestämmer själva”. Det kommer också att bli mer pengar till försvaret, men det är en helt annan fråga om det verkligen blir den substantiella ökning som skulle behövas.

Att ekonomin i ett litet exportberoende land har gått på knäna sammanhänger med utvecklingen i omvärlden (och Nokias störtdykning), men krisen är också ett resultat av politisk oförmåga att anpassa sig. Den finländska konkurrenskraften uppskattas vara 15–20 procent sämre än konkurrentländernas. Produktiviteten måste upp och näringslivets kostnader ned. Samtidigt ska statsfinanserna saneras.

Kort sagt, det är mycket. Valrörelsen domineras dock mer av tal om välfärden än om behovet av strukturella reformer. Efter några tuffa år finns det en trötthet på nedskärningar, något som inte minst ger utslag i opinionssiffrorna för samlingspartiet. Statsminister Alexander Stubb har svårt att få gehör för sin kombinerade spar- och arbetslinje.

I en mätning förra veckan behåller Centern sin ledarställning med ett väljarstöd på 23 procent. Spänningen kring valresultat handlar mest om andraplatsen. Samlingspartiet, Socialdemokraterna och Sannfinländarna strider om plats 2. Alla av dem får runt 17 procent. Till osäkerheten hör dock att andelen osäkra och blivande röstskolkare var 40 procent.

Två saker är ganska säkra. Centern blir statsministerparti och i den regering som bildas fortsätter Carl Haglund som försvarsminister (Svenska folkpartiet abonnerar närmast på posten). Men vem mer kommer centerledaren Juha Sipilä att liera sig med? Mest troligt är att Socialdemokraterna tas med och man bildar en rödmylleregering. Det ger en föraning om möjligheterna att tackla en tuff tid med krav på beslutsförhet i fråga om ekonomi och säkerhet. Rödmylla är ett annat ord för falurött. Alltså en färg som bland annat innehåller kiselsyra, ”vilken bedöms ha en viss konserverande effekt som verkar vara av mer mekanisk art”.

Gästledare i Svenska Dagbladet 16/4 2015.