Det är inte utan att mejlkonversationen mellan DN:s kulturchef Björn Wiman och Kristin Clemet på den norska tankesmedjan Civita har ett visst underhållningsvärde (journalisten.no). Men som med all lyteskomik fastnar skrattet i halsen.

I en dystopisk DN-artikel om Fremskrittspartiets inträde i den norska regeringen skrev Henrik Arnstad (DN 14/10): ”För första gången någonsin har ett utpräglat rasistparti av egen kraft tagit sig till regeringsställning i Norden. Valet i Norge – och den nya regering som blir resultatet – blir därmed en mörk händelse i Europas historia.”

Arnstad anklagade också bland andra Civita för att vara bärare av rasismen, men någon replik för de utpekade blev det inte, bara en replikväxling som ställer DN i en dyster dager. Till slut tröttnade Clemet och lade ut inlägget på sin blogg (Clemet.blogg.no). Ett resultat var i alla fall att Arnstad – efter att ha fått läsa repliken – i nätversionen av artikeln rättade ett felaktigt citat med, som det står skrivet, ett tack till en uppmärksam läsare.

Reaktionen i Norge har blivit en blandning av sura miner, upprört försvar och en viss häpen förvåning över foliehattarna på andra sidan kölen. Det kan man förstå. Att bunta ihop FrP med partier som ungerska Jobbik och framställa dem som likvärdiga hot mot demokratin är att med slutna ögon gå in i en intellektuell återvändsgränd.

Man ska inte göra mer av FrP än vad partiet är. Fremskrittspartiet är inte en häst från Troja, utan ett klassiskt missnöjesparti som med tiden blivit mindre missnöjt och mer suget på att ta ansvar. Det har för länge sedan lämnat marginalen och är en del av det politiska livet. Det har blivit något av en ritual att LO-chefen tar en promenad med arbetsmarknadsministern när en ny regering tillträder. Så även i år – trots att ministern hör hemma i Fremskrittspartiet.

Ingen av ministrarna tillhör FrP:s värstingar – sådana finns också i partiet. Vid en presskonferens som vice ordföranden Ketil Solvik-Olsen stod värd för fick en AP-märkt statsvetarprofessor fälla dom. Han beskrev FrP som högerpopulistiskt men framhöll samtidigt att det var fel att likställa det med Dansk Folkeparti, Sverigedemokraterna eller Sannfinländarna.

Professorn betecknade uttalanden av den lokale ledaren för FrP i Oslo som xenofobiska och främlingsfientliga. Solvik-Olsen bad dessutom om ursäkt för att Siv Jensen för några år sedan använde fobibegreppet ”smygislamisering. Den ursäkten var på sin plats. Synd att Jensen inte har gjort samma sak.

Jag väntar emellertid med att trycka på panikknappen till dess att regerings-FrP i sin retorik eller politik gör skäl för de onda aningarna. Och Norge då? I Stortingsvalet röstade 84 procent på andra än Jensen.