Claes Arvidsson

Allt är fel men allt ska gå rätt till

Krim är ockuperat av rysk militär, lokala Putinlojala och, av allt att döma, inhyrda busar. På marken fortsätter man att manifestera makt och vilja till kontroll. Samtidigt pågår propagandakriget med oförminskad kraft med Ryssland i rollen som räddaren i nöden mot ett nazistiskt, fascistiskt eller västligt hot. Lögner om övergrepp och flyktande ryssar staplas på hög.

I verkligheten är den etniska och språkliga klyftan inte så entydig som Kreml vill göra sken av, och det största hotet mot Krimborna är snarare att protestera mot att Krim ska bli ryskt. Rädslan breder ut sig. Allra räddast är Krims ursprungsinnevånare, tatarerna.

Ska Vladimir Putin nöja sig med Krim eller är målet att ”ta över” hela Ukraina. På detta kan ingen utomstående svara. Det är inte ens säkert att det finns ett enda svar, utan att händelseutvecklingen blir avgörande.

Hittills har den nya ukrainska regeringen i handling valt en låg profil, och på Krim har ukrainska soldater inte låtit sig lura till att skjuta det första skottet. Ett tänkbart scenario bland fler är dock att det är just strider som Putin vill provocera fram för att kunna ”rädda” hela Ukraina. Det kan räcka med demonstrationer som spårar ur.

Operation Krim rullar vidare mot okänt mål. En sak är dock säker och det är att Kreml har etablerat ett nytt strategiskt faktum i Europa.

För det första blir Krim ryskt i en eller annan form. För det andra har tröskeln för att använda militärt våld hyvlats ned ännu en gång. Slutligen är det glasklart att Putin anser sig har full frihet att bryta ingångna avtal. Ryssland är ju en av de stater som har förbundit sig att garantera Ukrainas territoriella integritet.

I den förvridna legalistiska argumentation som bär upp Operation Krim ingår att den nuvarande interimistiska regeringen i Kiev inte representerar det ”riktiga” Ukraina. Därför är det egentligen inte något avtalsbrott. I samma statsrättsliga skådespel ingår begäran från det lokala parlamentet på Krim om att få bli ryskt, som senaten i det ryska parlamentet sedan bejakade.

Att det lokala parlamentet rätt och slätt kuppades av Putins vänner spelar inte någon roll för fasaden. Inte heller att parlamentsledamöter kallades till omröstningen under hot eller att icke närvarande registrerades som ja-röstare. En snabbutlyst folkomröstning på Krim den 16 mars ska kröna verket. Allt ska gå rätt till.

Dramaturgin i operation Krim är som hämtad ur Barry Levinsons ”Wag the Dog” från 1997. Det är en komedi. Krim är en pågående tragedi. Titeln är hämtad från ett skämt som det går att filosofera över:

”Varför viftar hunden på svansen? För att hunden är smartare än svansen. Hade svansen varit smartare, så hade svansen viftat på hunden.”

… med tanke både på svensk mediedebatt om vad som i detta spända läge är viktigast i det ukrainska dramat eller, för den delen, de mjuka reaktionerna i EU på Putinlands inmarsch i Ukraina.

GÄSTLEDARE I SvD 10/3 2014