Årets slalomåkning i Sälen

Sälen är ett fantastiskt ställe för att åka slalom med backar i olika svårighetsgrader. Sälen är också platsen för Folk och Försvars årliga Rikskonferens som under några dagar sätter försvars- och säkerhetspolitiken i mediefokus. Talarna kan precis som åkarna i backarna utanför Högfjällshotellet välja olika pister. Allt avhängigt ”åkskicklighet” och vilka ”käppar” på vägen fram till publikens applåder som skall undvikas.

Vi var många som var nyfikna på vad Stefan Löfven skulle ha att säga. Det blev en riktig åkning. Länge rätt och slätt ett valtal, men så småningom kom han ändå till skott. Med Ukraina som fond konstaterade Löfven att ”Ryssland fortsatt har ett stort behov av kontroll i sitt närområde och att de har beredskap för att använda maktspråk”. Hans egen plan var lika enkel som Sickans:

”EU måste tydligt markera att det inte finns någon nack del för Ryssland om deras grannländer sluter frihandelsavtal både med Ryssland och med EU.”

Vad mer kan man säga än att det illustrerar att det också finns en grön backe i Sälen: Bamsebacken.

Å ena sidan råder det inte någon tvekan om att EU har klargjort fördelarna med frihandel kopplad till demokratiska, ekonomiska och rättsstatliga reformer. Putin vet detta. Putin vill inte det. Det är problemet och inte brist på kunskap om frihandelns välsignelser.

Å andra sidan är det inte möjligt för Ukraina att både ingå avtal med EU om långtgående integration och samtidigt träda in i den ryska tullunionen.

Han slog vidare fast att ”handels- och samarbetsavtal ska bidra till utveckling för alla parter, inte leda till nya konflikter”. Ska och ska. Men om det ändå gör det…

Löfven sade också saker som förstås gick hem i publiken. Som att försvaret ska vara fungerande. Eller att ”försvar av svenska gränser och svenskt territorium börjar i Sverige. Punkt.” Men det räcker ju inte med att sätta punkt där.

Säkerhetspolitiken ska vila på fyra grundvalar: “den militära alliansfriheten, ett ökat samarbete i Norden, ett stärkt EU-samarbete och ett starkare Förenta Nationerna”.

Visst hade Löfven några närmast bisatsord till övers för att ”det är viktigt att vi utvecklar ett nära samarbete med Nato, men Nato ingår alltså inte fundamenten. Vad kan sägas mer än att det är ännu en åktur i Bamsebacke.

Löfven sade två riktigt viktiga saker som är värda att fundera över.

Den ena handlade om ”Det tomrum som USA eventuellt lämnar – kommer det att fyllas upp av krafter som värnar demokrati, frihet och mänskliga rättigheter?”

Den andra handlade om det svenska försvaret. Löfven vill ha en uppgörelse över blockgränsen. Det låter flott men när det kommer till kritan är det innehållet i en uppgörelse som är lackmustestet på ansvarstagande för rikets säkerhet.

Fredrik Reinfeldt talade också i Sälen. Han ”körde” den blå banan, men talade i alla fall för en gångs skull klarspråk om Nato:

”Nato är centralt för säkerhet och stabilitet i Europa genom sitt kollektiva försvar, sin krishantering och sin samverkan med andra länder och regioner.”

Slutsatsen är fortfarande att Sverige inte ska vara med Nato.

I tyskspråkiga länder är orange färgen för extrema pister. Jan Björklunds och Göran Hägglunds kritik av den moderata försvars- och säkerhetspolitiken gör det betecknande att orange också är Alliansens färg. Det lär bli svåråkt och tungt att köra parallellslalom.

Och räkna med mer slalom när Försvarsberedningen har preparerat pisten. Och Putin.

Krönika i Vårt Försvar nr 1 2014.