Claes Arvidsson

Den rödgröna handen pekar

Stefan Löfven pekar med hela den rödgröna handen. Färdriktningen är tydlig. Socialdemokraternas, Miljöpartiets och Vänsterpartiets stora framtidssatsning är att göra det mer attraktivt att vara arbetslös och att få fler människor sjukskrivna. Pensionärer som inte jobbar ska få sänkt skatt medan de som fortsätter arbeta efter 65 år får höjd. På listan över åtgärder för att klara löftet om Europas lägsta arbetslöshet står också slopande av den rabatterade arbetsgivaravgiften för unga.

Det kan verka bakvänt men det är en avspegling av den rödgröna berättelsen om Sverige. Dock. Det hade kunnat vara mycket värre.

Inkomstskatten höjs när jobbskatteavdraget – Alliansens paradreform – ska trappas ned från inkomster över 50 000 kronor i månaden. Vid en inkomst över cirka 120  000 per månad ryker det helt och hållet. Det är illa nog, men är en västanfläkt mot hur det hade kunnat se ut.

 2006 gjorde de rödgröna gemensam front mot införandet av det första jobbskatteavdraget. Två år senare lyckades Mona Sahlin få accept i partiet för att bara de två första jobbavdragen skulle bort. I valet 2014 skulle inte ens det femte bort – bara trappas ned. MP gjorde en S-sväng medan V gick från nej till avtrappning vid 30 000 kronor per månad.Den rödgröna agitationen har handlat om att säga nej till sänkt skatt för höginkomsttagare. Nu går alltså avtrappningsgränsen vid 50 000 kronor per månad. Samtidigt trixar man med den statliga skatten: brytpunkten ska inte räknas upp i vanlig ordning med konsumentprisindxex plus två procentenheter utan bara med KPI. Gränsen går vid en månadslön på 35  000 kronor per månad.

Rut-avdraget – Alliansens andra stora vardagsreform – ska försämras genom en sänkning av maxavdraget från 50  000 kronor till 25 000 per skattskyldig och år. För personer över 65 år ska den tidigare gränsen kvarstå. Hjälp med matlagning och inomhuspoolrengöring sorteras dock bort även för dem. Läx-rut försvinner också.

Socialdemokraterna var helt emot rut 2006, men började ta en ny ja-kurs 2011 men (ett minskat) avdrag skulle bara gälla barnfamiljer och pensionärer. Rot-avdraget sade man också nej till men nöjer sig nu också bara med att försämra det.

Egentligen skulle nog de rödgröna vilja backa bandet till politiken modell 2006 men det här är vardagsreformer som har satt sig och som det har ett politiskt pris att gå för hårt fram emot. Det gäller även frågan om vinst i välfärden som Löfven våndas över på ett sätt som kan föra tankarna till Palmes problem med löntagarfonderna.

Socialdemokraterna har gått från tabu till ambivalens. Som Löfven själv konstaterat går 300 000 barn i annat än offentligt driven skola. Ja, i själva verket skulle bärande delar av den offentliga välfärden bryta ihop om kompisarna – och särskilt fundamentalisterna i V – får som de vill. Löfven flyr till utredningarnas värld med hopp om att det ska lösa sig.

Kort sagt, det hade varit värre utan alliansåren. Det hade också kunnat vara bättre hösten 2015 – utan DÖ.

Gästledare i Svenska Dagbladet 21/9 2015.