Claes Arvidsson

Archive
September, 2013 Monthly archive

Efter nästan två veckor av intensiva sonderingar är resultatet av valet till Stortinget klart. Ja, i alla fall klarare.

Den fyra partierna i den ”icke-socialistiska” oppositionen hade före valet – i händelse av en majoritet – bundit sig för ett regeringsskifte. Erna Solbergs stora politiska projekt om att få leda en fyrpartiregering gick dock inte – och som dagarna av förhandlingar utvecklades var det inte helt oväntat – i uppfyllelse.

I stället blev beskedet i går kväll att Høyre och Fremskrittspartiet går vidare i syfte att bilda en tvåpartiregering, men inte ensamma utan med ett ”bindande” avtal om stöd från Venstre och Kristelig Folkeparti. Venstre har hela tiden varit mer på för en fyrklöver än KRF, men också inom V har motsättningarna varit stora kring frågan att göra gemensam sak i regering med Fremskrittspartiet. Och det har inte bara handlat om invandringspolitiken utan om ett helt spektrum av politiska frågor.

Humöret hos de fyra partiledarna var utomordentligt gott när uppgörelsen presenterades vid gårdagskvällen presskonferens. Det kändes äkta när man turades om att prisa varandra och blev en uppvisning i enighet. Samtidigt var huvudbudskapet inte ”vi” utan ”jag, jag”. Det var bara Solberg som tonade ned det egna partiets vinster i förhandlingsspelet. Kort sagt, blev det också en uppvisning i oenighet.

Att jämföra med Alliansen 2006 blir som natt och dag.

Avtalet handlar om procedur i Stortinget (välja varandra i första hand) och punktar upp en del av den framtida politiken. Man beskriver det själva som historiskt långtgående. Och det är en skiss till delar av en regeringsförklaring.

Alla som har varit rädda för Fremskrittspartiet kan notera det särskilda protokoll som stadgar att det ska bli en ny engångsamnesti för gömda barn utan asylrätt och att avvisningar av personer som fått avslag på ansökan om asyl ska ske snabbare. Det förstnämnda vill FRP absolut inte ha (och inte heller Arbeiderpartiet). Det senare har FRP drivit men det kan knappast beskrivas om en mer restriktiv flyktingpolitik. I övrigt sägs också i avtalet att Norge ska hylla de internationella konventioner rörande flykting- och asylpolitik som man anslutit sig till, något som FRP flaggat för att man borde strunta i.

Integrationen ska prioriteras.

Handlingsreglen som stadgar hur mycket politikerna kan ta i anspråk av intäkterna från olja och gas ligger också fast. Det har varit en annan orospunkt vad gäller FRP.

Siv Jensen och FRP har visat sig villig att betala mycket för att för första gången i partiets 40-åriga historia komma i regering. I valrörelsen blottlades en konflikt inom det populistiska partiet och förhoppningsvis ska regeringsmedverkan leda till att den fraktion som inte står bakom främlingsfientlighet ska få vatten på sin kvarn. Det är förstås ovisst hur det kommer att gå för “liberalisterna”och om partiet håller i hop i mötet med det ansvar som regeringsmedverkan kräver.

Samtidigt kan det noteras hur mycket V och KRF har fått genomslag för – trots att de alltså inte ställer in sig i regeringsledet. Det gäller till exempel också stopp för ny oljeutvinning i Arktis och bibehållen kvotering av föräldrapenningen.

Det har varit mycket dramatik och spekulationer kring regeringsbildandet, men när den väl är på plats om några veckor och Erna Solberg läser upp regeringsförklaringen kommer det mesta i Norge att förbli sig likt. I hög grad formulerar den ”icke-socialistiska” opposition som nu ska styra och ställa i Stortinget sin politik stående på Arbeiderpartiets planhalva när det gäller problemformuleringar och därmed lösningar.

Men det blir skillnad i retorik, tonfall och politisk inriktning. Andra värden kommer att lyftas fram.

Och en del nya lösningar.

Och politiska stormar kring sådant som kommunsammanslagningar och lättnader i arbetslagstiftningen.

Och Erna Solbergs fyrklöverdröm hålls vid liv. Avtalet mellan de fyra avslutas med en stående inbjudan till V och KRF att ta steget från konstruktiv opposition till att dela regeringstaburetterna.

Read More

För några år sedan bråkade jag i bladet med Forum för levande historia. Rena fakta fel, som exv påståenden om polska koncentrationsläger under 2:ra VK var en del i min kritik. En annan handlade om oviljan att tala klarspråk om kommunismens brott mot mänskligheten (i stället valde man formuleringen “kommunistiska regimers brott…”). Forums vänsterpoäng var att den kommunistiska ideologin inte spelade någon roll, d v s Lenin och Stalin hade egentligen lika gärna kunnat vara folkpartister. Tror inte det.

Länk till SvD:s arkiv

Detta har blivit bättre och verksamheten har  upp.

Men uppenbarligen behöver Forum för levande historia fortfarande sättas under lupp.

I en artikel på myndighetens hemsida om Registrering av romer i Sverige dyker det plötsligt upp en skrivning om dess positiva aspekter på 1970-talet.

”Precis som tvångssteriliseringarna fortgick ända in på 70-talet så användes registeruppgifterna av myndigheterna minst lika länge. När en romfamilj sökte bostad, arbete eller vård kunde tjänstemännen kolla av i z-registret och med hjälp av det bedöma vilken samhällsinsats som kunde vara motiverad. Många romer och resande är f ö övertygade om att det finns etniska register än idag.

Enskilda befattningshavare skrev också in egna noteringar i registren. Det finns positiva värderingar bland anteckningarna. Ett registerblad över zigenaren Z 371 beskriver personen som ”intelligent” och ”med förmåga att sköta sina barn på ett föredömligt sätt”.

Men det finns många andras personakter där värderingarna är mindre smickrande. Några har fått stämpeln: ”slug”, ”spritar ganska mycket”, ”våldsbenägen”, ”lat” och liknande.

Det ska inte uteslutas att z-registren i en del fall fick positiva effekter.”

”Positiva effekter.  Verkligen?  Gäller det kanske också Skånepolisens registerverksamhet?

Myndigheten Forum för levande historia är skyldig en förklaring av sitt försvar för registrering av romer.

 

 

Read More

”Kan det hende at Erna ikke er interessert i gjøre noe med fedme og inaktivitet fordi hun er skamfull på hennes egne vegne?”

Det var den inte helt lyckade tweet som en Sosialistisk Ungdoms valarbetare lade ut i slutspurten på valrörelsen inför Stortingsvalet. Tweeten försvann snabbt och det pudlades febrilt.

Fadäsen är ett uttryck för den desperation som råder inom Sosialistisk Venstre inför den väldigt konkreta risken att inte klara spärrgränsen. Under åtta år i regeringsställning tillsammans med Arbeiderpartiet och Senterpartiet har SV malts ned av tvånget att ta ansvar. Detta har krattat manegen för ett nytt grönt protestparti som kanske kommer in i Stortinget – och då i hög grad med stöd av SV:s tidigare väljare. Budskapet: nolltillväxt och fotriktiga skor.

Men det är flera fall av stridens hetta som har gett fadäsutslag. Erna Solbergs man anklagade medierna för att vara ut efter att skada frugans parti. Att det räckte med pudel och kram från Solberg för att stilla stormen är ett exempel på att vinden blåser med Høyre. Det understryks av att Solberg gjort en del misstag men inget tycks bita.

Och i mötena med Jens Stoltenberg är Solberg lugnet i stormen medan statsministern framstår som belärande och arrogant. Tankarna kan gå till duellerna mellan Palme och Fälldin. ”Fälldin” vinner den här gången också.

Solberg har också klarat av att hantera den i och för sig relevanta frågan om hur en Høyreledd regering ska se ut efter en eventuell valseger och vilket dess program blir. Det spretar rejält politiskt mellan Høyre, de två mittenpartierna (Venstre och Kristelig Folkeparti) och populisterna i Fremskrittspartiet men det råder enighet om viljan till regeringsskifte. Risken finns också att något mittenparti ramlar ur (i sådana fall KrF).

För att manifestera sin enighet gjorde man i dag ett gemensamt utspel: Man är enig om hur köerna ska kortas till missbruksbehandling.

Rätt mycket återstår alltså att komma överens om.

 

NRK:s MENINGSMÅLING UKE 36

 

Parti Uke 25, % Uke 36, % Endring
Ap 27,9 28,3 0,4
Frp 20,6 17,9 -2,7
H 25,7 25,1 -0,5
KrF 5,6 6,5 0,9
R 1,3 1,6 0,3
Sp 5 5,6 0,6
SV 3,8 5,0 1,2
V 5,7 5,4 -0,3
MDG 3,1 3,1 0,0
Andre 1,4 1,5 0,2

Alle partiene som er på Stortinget i dag ligger over sperregrensen på NRKs måling tre dager før valget. Frp går litt ned, men lå uvanlig høyt på forrige måling. Også Rødt og Miljøpartiet ligger an til å komme inn med ett mandat på Stortinget ifølge denne målingen.

I mandat motsvarar det 96 av 169 mandat för de ”icke-socialistiska” partierna.

Det skiftar dock rätt mycket i olika mätningar (också i fråga om H eller AP blir störst) utom i fråga om en sak: regeringen förlorar.

**

I valkampanjen har AP tecknat en bild av en hotande katastrof om Høyre kommer till makten – och som inte minst LO-förbund har kampanjat med. Inte minst har man använt sig av allians-Sverige som worst-case-scenario. Det nya Høyre är dock snarast en light-version av de nya moderaterna som i hög grad forsar i opinionen på basis av Arbeiderpartiets sätt att formulera problemen.

Det betyder inte att ett regeringsskifte är utan betydelse när det gäller vård, skola och omsorg – som också i Norge är toppfrågorna. Utblicken är trots allt annorlunda (även om den förstås skiljer sig mellan partierna). Tänket blir mer format nerifrån (individen) än uppifrån (staten). AP:s idé om att gå vidare med kvotering, bland annat till dagis, lär det inte bli något av med.

Det blir inte fritt spelrum i en ny regering för attityder som LO-ordföranden Gerd Kristiansen gav uttryck för när hon hävdade norska kvinnor använder morsrollen som undanflykt för att inte jobba heltid – och där valfrihet inom ”välfärden” kan användas som ett fult ord.

Överhuvudtaget blir det en bättre maktbalans när LO inte får samma dragningsrätt på politiken.

Det blir också slut med den typ av politisering som ledde till att Borgarting lagmannsrett i våras fällde den norska staten för brott mot jämställhetslagen när man anställde 2008 en Louise K Dedichen som ny chef för den norska försvarshögskolan. Det är OK att ge en kvinna företräde vid lika kvalifikationer men rätt kom fram till att kontreadmiral Dedichen (hon fick den rangen på köpet) var mindre kvalificerad. Hon fanns inte ens med på försvarsstabens lista över vilka tre sökande som ansågs vara toppkandidaterna) men försvarsdepartement gjorde bedömningen att ”en kvinne vil kunne bidra til å profilere Forsvaret på en svært positiv måte”.

Samma år som hon utnämndes spelade hon med i den norska filmkomedin Lange flate ballær II.

Staten dömdes att betala ett skadestånd på 700 000 NOK och advokatkostnader på 600 000 NOK.  Dedichen har sökt jobbet som ny ÖB.

Arbeiderpartiet har levt högt på att honnörsord som ansvar och kompetens. En aspekt av 22. juli-kommisjonens granskning av terrordåden i Oslo och på Utøya var att den blottlade motsatsen. Alldeles oavsett hur ett regeringsprogram signerat Erna Solberg kommer att se ut är ett skifte en möjlighet att få en bättre fungerande relation mellan politik och förvaltning. Norge mår också bra av ett skifte för att bryta upp ingrodda nätverk som bland annat visats genom till statliga bolag med stark bismak av politisk och vänskapskorruption.

***

På fredagskvällen gick den avslutande partiledardebatten av stapeln i NRK.  Det blev en riktigt bra debatt med spänst och hårda frågor. Att den skulle ändra på valutgången är dock inte fallet, utan snarare tvärtom. Nu är det klart, tänkte jag.

En sak som borde ha tagits upp är den Norgerapport som IMF presenterade häromdagen och som refererades så här i Dagbladet. 

”Antallet timer vi arbeider er også lavere enn i andre avanserte økonomier, og det er nesten ingen som jobber så lite som nordmenn, slår IMF fast i rapporten. Vi har de høyeste lønningene og den laveste produktiviteten. Og hvis den oljerelaterte fastlandsøkonomien holdes utenfor blir økningen i lønnskostnadene enda høyere.”

Man har det bekvämt men det håller inte i längden.

 

Read More

Sommaren 2012 drog jag i gång det som kom att bli ”madrassdebatten”på Svenska Dagbladets ledarsida. Bakgrunden var att Livgardets ledning beslöt att stänga möjligheten för soldaterna att bo på logement (ja, det betalade en tusing i månaden för att inhysas på enklaste sätt) – samtidigt som tillgången på alternativt civilt boende var som den är i Stockholmsområdet och särskilt med en låginkomsttagarinkomst.

Debatten var avslöjande. Dålig planering inför övergången till ett nytt personalförsörjningssystem (hade inte tänkt på det) , attityden att i yrkesförsvaret är jobbet som vilket som helst och civila arbetsgivare tar inte hand om de anställdas bostadsproblem, attityden att logementsförläggning skapar en osund förbandsanda (Ramboargumentet) och inslag av att vilja tysta debatten (chefen vet bäst).

Inte minst blev det tydligt att bostadsfrågan var – och är – en viktig aspekt när det gäller att få rekryterade (som Försvarsmakten gärna skryter upp) att stanna kvar efter den grundläggande utbildningen (vilket Enström och Widegren talar tyst om).

På Livgardet lärde man sig i alla fall av madrassdebatten. Där är det sedan i våras möjligt för soldaterna att bo på logement – och nu utan hyra. Det är en nödlösning på kombinationen låg lön och bostadsbrist i Kungsängen och Bro.

På C Amf1 i Berga är det tyvärr fortfarande studs i madrassdebatten. Ledningen har fattat beslut om att GSS/K-soldater som inte är under provanställning ska lämna sitt enkla boende i Vesta och Vega per sista augusti. In ska i stället en ny kull som ska genomgå grundläggande utbildning (GMU).

Fortifikationsverket (som ja, sorterar under socialdepartementet) expedierade beslutet under sommarsemestern. Fiffigt nog skickade man information till de berördas militära adresser…

Ett par veckor före avhysningen var det någon som tänkte, varefter mejl skickas ut på de privata adresserna.

Det är utmärkt att Stiftelsen MHS-bostaden har i uppdrag att förmedla 70 nybyggda lägenheter till GSS i Haninge. Men det rår inte. Utan ett trettiotal GSS/K står utan bostad på grund av hyresnivå och utbud.

Det blir intressant att se hur många som slutar i förtid. Och dyrt för skattebetalarna att investera i utbildning som sedan inte används.

Att Försvarsmakten varslat om kommande avsked av fast anställda soldater (GSS/K) om Moderaterna gör allvar av kravet på en halv miljard mindre till personal, är förstås inte heller något som gör man vill stanna kvar – eller blir särskilt sugen på att söka sig till försvaret.

Men det förstås, ju flera som slutar frivilligt desto färre behöver ÖB avskeda.

Read More