Claes Arvidsson

Archive
Ideologi

Swedish Ivy har sedan 1950-talet diskret prytt spiselkransen över den öppna spisen i det Ovala rummet. I stället för murgrönan tronar nu i en uppsättning guldföremål. Den en gång återhållsamma inredningen har Donald Trump gjort till motsatsen. Det är guld överallt. 

Antika speglar, vaser med mera överfyller det tingtyngda rummet – tillsammans med tavlor av Trumps favoritpresidenter. Ja, där finns det även ett porträtt av honom själv. Bysten på Martin Luther King är däremot borta.

Det är som att se in i en postmodern inredningsmardröm – eller göra ett inredningsbesök på det privata residenset Mar-a-Lago i Florida.

Tanken går till ett nyrikt 1980-tal. Trumps axelvadderade kostymer går i samma V-stil. Eller kanske mer passande är uniformeringen som hämtad från den tidens gangsterfilmer. Hans politiska metod med krav på ”betalning” i utbyte mot ”beskydd” är ju rena gangsterismen.

Showman i Vita huset

Presidenten basunerar ständigt ut ”segrar”, men har lite tålamod med det finstilta. Utspel och tillkännagivande av avtal är legio. Dagen efter har han ändrat sig. Till den politiska stilen hör det flitiga användandet av begrepp som ”stor” och ”vacker”. Som muren mot Mexiko (big, beautiful wall) eller skattereformen (big, beautiful bill). Allt enligt Trumps övertygelse i The Art of the Deal att människor vill tro att något är det största och mest spektakulära

Samtidigt är den aggressiv. Som ”lärling” till juristen och politiske fixaren Roy Cohn på 1980-talet lärde sig Trump tre vägar till framgång: attackera, gå till motanfall och be aldrig om ursäkt.

Det är inte heller någon tillfällighet att Trump planerar för en wrestlingmatch i Vita husets trädgård i samband med USA:s 250-årsfirande 2026. Han är ett stort fan. Hans retorik är dessutom som i wrestling byggd på kayfabe, det vill säga iscensatta matcher mellan goda och onda med engagerande historier som vävs kring dem för att skapa en känsla av verklighet.  Som att ”presidentvalet 2020 blev stulet”.

Lojalitet, lögner och ledarkult

Till den politiska regin hör underhuggarnas ständiga prisande av den store ledaren, liksom massmöten för att elda massorna för Maga. Inkallelsen av landets 800 toppmilitärer till marinkårsbasen Quantico demonstrerade Trumps krav på underkastelse. De viktigaste budskapen från presidenten och krigsminister Hegseth är alarmerande. Dels viljan att göra (demokratiskt styrda) städer till militära övningsfält, dels att militären inte länge borde följa Genèvekonventionerna. 

Ett viktigt verktyg i Trumps univers är det mästerliga utnyttjandet av sociala medier (Truth Social), som sätter honom i centrum 24/7 för nyhetsflödet.

Den 79-årige Trumps tal är långa och osammanhängande med honom själv i centrum. Han klagar, är ständigt förorättad och hämndlysten. Han är inte bara en mästare på halvsanningar utan också på (medvetna eller omedvetna) lögner. Talen är fyllda av ”hitte-på”. 

Inte minst centralt är tillskapandet av en övergripande berättelse – en alternativ sanning – om hur USA hotas av en invasion inifrån, av kaos. Lösningen är mer presidentmakt och hårda tag.

USA:s nya ansikte

Om en bild kan säga mer än tusen ord är det offciella presidentfototväl så avslöjande. Det är inte som brukligt vänligt allfamnande utan bistert och hotfullt. Trump är i färd med att göra USA till ett annat land, ett land där presidenten har ”postmodern authoritarianism” som styråra. Därför är den inte förvånande att Orbáns Ungern är det enda land i Europa som han är positiv till.

Den accelerande systemförstörande processen bärs upp av ”statsövertagande”, ”kommandokapitalism” och ”oligarkifiering”. Och det kan bli värre än så med den vita-mans-kristna-nationalistiska ideologin som grund. Den alltmer centrala Maga-rörelsen gör det kanske mer relevant att diskutera i termer av modern fascism.

Till bilden hör att ha gjort presidentskapet till privat business för familjen Trump. Merchandise är ett sätt att dra in pengar men samtidigt sälja det politiska budskapet. I presidentens kollektion ingår röda kepsar och t-tröjor med texten ”Trump 2028”. 

Trump 3.0?

Huvudbudskapet på medföljande texter lyder: ”Skriv om regelverket”. Konstitutionen tillåter ju inte honom att ställa upp i presidentvalet en tredje gång. Trump har pratat på om saken och då använt ett av sina retoriska standardtrix. Svaret på en fråga om han ändå tänker gå till val blev dels att många vill det, dels att det är det är tidigt att ge besked. 

Det finns dock, slog presidenten fast, metoder att tillgripa som gör det möjligt för honom att ställa upp. 

Det sluttande planet sluttar alltmer. Om motkrafterna inte växer är USA under Trump på väg mot stupet.

Krönika i Altinget.se 9 oktober 2025.

Read More

Vad är Ryssland? Svaret ryms i den oheliga treenigheten kleptokrati och militärstat med en idébaserad diktatur som grund. Med Putin som ledare sedan 1999 har Ryssland utvecklats till en imperialistisk totalitär.

I Sverige finns en flora av partier med sin grund i olika ideologier, men det finns också en överideologi. Den handlar inte om innehåll utan om ramarna för politik och samhälle inom vilka medborgarna kan röra sig fritt: demokrati, rättsstatlighet, medborgerliga fri- och rättigheter.

Allt detta är anatema i Ryssland. I stället handlar modus operandi om att pränta in i och forma undersåtarna; hur de ska förstå världen, tänka, tycka och handla därefter. Inte minst gäller det kriget mot Ukraina och hur det ska försvaras.

”Inlärningsprocessen” stöds av en ständig bombmatta av lögner och groteska hatbudskap i statligt kontrollerade medier, liksom i form av en rik flora av filmer och andra historiska ”events”. Allt i kombination med en accelererande repression och ett återuppståndet stalinistiskt samhällsklimat med utrensningar och angiveri.

Det byggs för framtiden genom patriotisk fostran av det uppväxande släktet. Nya läroböcker präglade av den rätta läran rullas ut. Den Vetenskapliga Putinismen är den nutida efterföljaren till den sovjetiska grundkursen i Vetenskaplig socialism. I höst får 17-åringarna på gymnasiet en duvning i nutidshistoria, också den om det hemska styret i Ukraina och att det egentligen är USA som krigar mot Ryssland.

På universiteten är det numera obligatoriskt att inleda studier med en kurs i patriotismens värden och regimens hittepå-verklighet.

I sökandet efter en sammanhållande idé i det postsovjetiska Ryssland blev svaret patriotism med fokus på seger och offer i Det stora fosterländska kriget 1941–1945. Det är en identitetsskapande statsideologi som aktivt började utvecklas 2009 då Putin tillsatte en kommission för att motverka falsk historieskrivning. Det handlade om Stalin; kritiska historiker attackerades för att vara anti-patriotiska, liksom läroböcker som inte skrev ”rätt” om den stora terrorn och Gulag.

Efter protesterna i samband med parlamentsvalet 2011 och presidentvalet 2012 blev ”minneskulturen” i kombination med den konservativa missionerade nationalismen allt viktigare för att generera legitimitet. Och än mer så i samband med att Putin startade kriget mot Ukraina 2014.

Putin lade själv ut texten om de historiska och filosofiska grunderna i en essä 2021. Här förebådas den fullskaliga invasionen av Ukraina, betonas civilisationskampen mot väst och behovet av renhet och renhållning på hemmaplan. Nuet binds samman med och förklaras av historien.

Putinismen är narcissistisk. Å ena sidan topdog med hävdandet av en överlägsen civilisation, och å andra sidan, underdog-känslan av att inte vara respekterad. Ryssland kräver därför sin rättmätiga plats som stormakt i en multipolär värld där stormakterna styr. Och rätten till en egen intressesfär. Väst – med USA i täten – är hotfullt och samtidigt civilisatoriskt underlägset.

Putinismen är paranoid med utländska och inhemska krypto-fascister lurande bakom varje hörn med målet att krossa Ryssland.

Putinismen har också en yttersta mission: att återskapa den historiska enheten mellan Ryssland, Ukraina och Vitryssland.

Sovjetunionens upplösning 1991 väckte förhoppningar om vilket land Ryssland skulle kunna bli. I stället fastnade man mellan det förflutna och framtiden. Det var illa nog men värre är att med Putins idé om staten har Ryssland backat in i framtiden och regimen raderat all förmåga till självhjälp. Ideologin skulle kunna avfärdas som ett politiskt användbart hopkok av tsardyrkan, Stalinnostalgi, kulturkonservatism och nationalism, men den får sin näring från ett idéarv med djupa rötter tillbaka i historien.

En förutsättning för förändring är därför att Ryssland förlorar kriget mot Ukraina. Om det verkligen är möjligt är förstås en annan sak. Med eller utan diktatorn kvar vid makten kommer regimens ideologiska kompass att vara den reellt existerande Putinismen. Alltså nolltolerans för avvikelser på hemmaplan och evig konflikt med väst. Vi och våra värderingar är fienden.

Krönika i Altinget.se 29 augusti 2023.

Read More