Vår oförmåga upphöjer världens mäktigaste

Utmärkelsen världens mäktigaste – enligt tidskriften Forbes – gick för andra året i rad till Vladimir Putin. Motiveringen är att Rysslands president kan göra det han vill och dessutom komma undan med det. Maktfullkomlighet på hemmaplan skapar handlingsfrihet, men motiveringen är också en påminnelse om att det är vår oförmåga att stå upp som gör Putin till en stor stark.

Visserligen är summan av väst ekonomiskt och militärt överlägset men Ryssland skjuter in sig på svaghet och sårbarhet, som man gör i krig. Det är typiskt att när Putin häromdagen för första gången erkände att det finns ryska soldater i Ukraina, har det i stort sett bara passerat.

På det hela taget kan man i Moskva vara hyggligt nöjd med årsredovisningen. Kriget mot Ukraina går bra. De öppna stridigheterna är på låg nivå, men tär på motståndaren och stjäl fokus från reformpolitiken. Det folkliga missnöjet växer när resultaten uteblir. Om allt går enligt de ryska ritningarna blir det också en uppgörelse som ger de båda egna folkrepublikerna i Donbass en autonom ställning och plats i parlamentet. Hoppet om ett lyckligt slut växer i Kreml.

I bilden ingår Ukrainatröttheten i väst. Annekteringen av Krim är i praktiken glömd. I EU finns det gott om medlemsröster som helst skulle ha velat sätta punkt för sanktionerna för länge sedan. Nu har dessutom Syrien blivit en outtalad faktor i spelet. Sett från Moskva kommer flykting- och migrationskrisen i EU som en extra bonus. Den tar kraft och resurser, ökar de centrifugala krafterna och stärker Putins stödtrupper. Framgångarna för Europas alla Marie Le Pen noteras glatt.

I Syrien har Putin återigen visat prov på dådkraft som ger dubbel utväxling i form av rysk stormaktsstatus och stöd för kompisen Assad. Ingen lösning är nu tänkbar utan rysk medverkan, och bakom koalitionsbyggandet mot IS kan ryskt flyg ägna sig åt att i huvudsak bomba grupper som strider mot Assad. Den militära interventionen har dessutom gett tillfälle både att demonstrera rysk militär förmåga på långdistans och skramla med kärnvapen.

Konflikten med Turkiet är ett streck i räkningen men kan i alla fall användas för att stärka hemmabilden av att Ryssland är omgivet av hotfulla fiender med USA i spetsen men inte viker ned sig – och inte minst för att pränta in att Vladimir Putin är Moder Rysslands räddare i nöden.

I en utställning som visades i Moskva och London i samband med presidentens födelsedag framställdes Putin som en mångkunnig hjälte. Han porträtterades som Alexander den store, Gandhi, Tor, Salvador Dali, Hulken och ytterligare 25 storheter. Som en kitschig kontrapunkt till personkulten hade det varit ganska kul, men utställningen var i själva verket en del av kulten.

Samtidigt håller Putinland, trots en dippande ekonomi, fast vid det storskaliga rustnings- och övningsprogrammet. Den militära förmågan växer. Maktprojiceringen fortsätter. Ett aggressivt Ryssland går alltmer sin egen väg.

Det kommer mera.

Gästledare i Svenska Dagbladet 19/12 2015.