I Svenska Dagbladets bildgåta påminns om Svenska Brigaden, frivilliga som stred på de vitas sida i Finska inbördeskriget.

http://www.svd.se/nyheter/stockholm/mitt-stockholm/svd-lasare-fick-100-arig-bildgata-lost_3968358.svd?sidan=11

I min bok om Olof Palme – Med verkligheten som fiende – finns mer om den historien.

Här är utdraget:

Olof Palmes farfar Sven Palme (1854-1934) var först officer, men blev sedan försäkringsman och politiker. Han blev chef för det nedgångna försäkringsbolaget Thule 1888 och byggde upp det till ett blomstrande företag genom innovationen att låta vinsten (återbäringen) gå tillbaka till försäkringstagarna. Innan flytten in till Östermalmsgatan 36 (via ett uppehåll på Banérgatan) hölls stora bjudningar med dåtidens kulturelit, som Verner von Heidenstam, Viktor Rydberg, Ellen Key, August Strindberg och Selma Lagerlöf) i hans gästfria Djursholmshem, Villa Kallio. Och det fortsatte.

Han var riksdagsman och ledamot av Stockholms stadsfullmäktige, satt i riksbanksfullmäktige, skrev ledare i Aftonbladet med mera. Sven Palme tillhörde gräddan av eliten. Sven Palme och hans bror Henrik var driftiga entreprenörer – som medan de arbetade sig upp – var med om att bygga landet. Bankdirektören Henrik Palme tog initiativ till att bebygga bl a Lärkstaden och Djursholm. Mest berömd borde han kanske vara för att ha lanserat det finansiella instrumentet inteckningslån på den svenska marknaden.

Sven Palme var först liberal på högerkanten, men lämnade partiet 1914 för att bilda Frisinnade försvarsvänner. Med tiden blev han tämligen mörkblå. Olof Palme talade för sin del bara om liberalen. Inledningsvis hade Sven Palme varit positiv till allmän folkpension, men blev senare mer skeptisk till den offentliga försäkringsmodellen och varnade bl a för bidragsfusk.

Sven Palme var gift med den finländska friherrinnan Hanna von Born (vars bror Viktor Magnus von Born var den ledande representanten för den finlandssvenska adeln). Det var ett formidabelt par. Sven Palme talade i stora ord. Mot dem som inte nådde upp till hans standard var han nedlåtande. Hanna Palme, f von Born (det skrev hon alltid), har beskrivits som viljestark och ärelysten. Och fin. Hon avskydde socialdemokrater.

Det palmeska hemmet var centrum för den finlandssvenska koloni som bodde i Djursholm och som i politiskt hänseende var en motsvarighet till exilkubanernas Miami. Sven Palme var medlem i Karolinska förbundet, engagerade sig för Finland under förryskningsprocessen på 1890-talet, stödde de finska separationssträvandena och verkade för en svensk intervention för Finlands befrielse. Eller snarare: Befrielse från Ryssland och påföljande återförening med Sverige. Mot bakgrund av familjens historia var det naturligt att sluta upp bakom de vita i inbördeskriget som bröt ut i januari 1918. Släktens gods i Sarvlax konfiskerades. Släktingar mördades.

Inom ramen för föreningen Finlands vänner – med Sven Palme som en av förgrundsfigurerna – anordnades insamlingar, smugglades vapen och värvades ”militärdugliga män” för en frivilligstyrka. Till den Svenska brigaden sökte sig två av Sven Palmes söner, Nils och Olof. Olof med nummer 1 i brigadens rulla. Den tredje sonen, försäkringsmannen Gunnar, Olof Palmes far, var sjuklig men arbetadeför saken på hemmaplan bl a som organisatör av rekryteringen till brigaden. Det gick för sig, trots att verksamheten stred mot svensk lag.

Nils Palme var militär och han hade offentligt blivit utpekad för ”besinningslösa bravader” i socialdemokratiska Ny Tid i samband med att militär sattes in vid hungerkravallerna i Göteborg 1917. Kritik riktades också i Göteborgs-Posten mot hans brutala befälsföring.

Hans bror, Olof Palme den äldre, var den intellektuelle i brödratrion. Historiker och fil lic i Uppsala. Han hade efter en ungdomsflirt med socialismen blivit en ledande gestalt inom den aktivistiska unghöger som ville att Sverige skulle sluta upp på tysk sida i första världskriget i syfte att återupprätta ett Stor-Sverige. Finland borde åter bli svenskt, bl a därför att det:

“. . . i varje finne göms, trots seklers odling, en bit barbar, som ännu länge tarvar, liksom hitintills, vård och tuktan”.

På väg till fronten skrev han om att ”avtvå den vanära som nu vidlåter det svenska namnet” på ”det enda sätt som gäller och duger”.

Olof Palme d ä stupade vid slaget om Tammerfors 1918, som efter de vitas seger den 6 april blev ett av många ”Song My” med massavrättningar efter summariska rättegångar (eller inte några rättegångar alls). Nils Palme kom tillbaka från inbördeskriget med en avgörande insats i Lempäälä för att hindra de röda från att få fram förstärkningar till sina inringade kamrater i Tammerfors på meritlistan.

Liksom en senare tids hemvändande amerikanska Vietnamsoldater möttes Svenska brigadens mannar inte av massans hyllningar. Inom arbetarrörelsen kallades brigaden för det svarta gardet och dess medlemmar på LO-sidan utsattes för trakasserier på arbetsplatserna. Och därför ordnades penninginsamlingar för att ge dem möjlighet att flytta etc. Gunnar Palme var med om att organisera den verksamheten.