Men är det verkligen så enkelt att väljarna bara ska bortse från regeringsduglighet? För att ta det mest närliggande; det är krig i Europa.

Allvaret understryks av att Putin nu har trappat upp invasionen av Ukraina genom att öppna en tredje front, sannolikt för att minska Kievs militära tryck på separatisterna i Donetsk och Luhansk. Dessutom blir det allt mer uppenbart att reguljära ryska trupper är inblandade i striderna i Ukraina. Kriget går in i en ny fas och ingen kan på förhand avskriva spridningsrisken.

Samtidigt. Stefan Löfven saknar inte bara regeringserfarenhet utan har över huvud taget inte jobbat med praktisk politik. Han blir en nybörjare i EU-kretsen. Och så vidare.

På plats i Löfvens valtåg är det bara Margot Wallström som har varit i den större hetluften, dock senast i Postkodlotteriet. Varken MP eller V har regeringserfarenhet. Och så ska Löfven komma överens med Sjöstedt och Romson. Efter valet. Om de vinner.

Enigheten är inte påfallande, om man säger så. Inte minst gäller detta i försvars- och säkerhetspolitiken (försvarsanslag, inriktning, EU och Nato). Också om detta ska man börja förhandla efter valet – med krig i Europa som bakgrund.

Senast Socialdemokraterna gjorde upp med de gröna och Vänsterpartiet var inför riksdagsvalet 2010. I den försvarspolitiska uppgörelsen En rättvis värld är möjlig ingick sänkta försvarsanslag.

En rödgrön politik för Sveriges relationer med världens länder slogs det fast att: ”En rödgrön regering kommer att kräva att USA avvecklar sina kärnvapen och militärbaser utanför landets gränser”. Tänk om man hade fått gehör för det kravet. Ja, tänk den tanken.

I Irak förverkligades den rödgröna drömmen. Det bidrog till den humanitära mardröm som nu är verklighet i Syrien och Irak. IS ambitioner omfattar för övrigt även terrorism i Europa.

Då utlöste kravet från de rödgröna kritik och förvåning. Det verkade inte seriöst. Lite verbal eftergiftspolitik för att pigga upp vänstern. Men icke. Socialdemokraternas utrikespolitiske talesperson Urban Ahlin betonade att kravet skulle resas. Det var politik på riktigt.

Han avfärdade kritiken med att ”Alliansen vill få det till att Vänsterpartiet bestämmer, de spelar på kommunistspöket än en gång” och betonade (SvD 25/5 2010): ”Vi har tydligen trampat borgerliga partierna på en öm tå. Själva har de inte tagit några steg mot nedrustning under mandatperioden. Vi vågar kritisera USA och kommer ställa samma krav på alla militära stormakter.”

Dock hade de rödgröna intet att säga om de baser som Ryssland hade byggt upp i Abchazien och Sydossetien.

Av den grupp på sex personer (två från varje parti) som förhandlade fram den rödgröna utrikespolitiken kvarstår tre inför årets val: Urban Ahlin, Hans Linde och Peter Rådberg. Ahlin är utrikespolitisk talesperson för S. Linde har det uppdraget för V och Rådberg är de grönas försvarsetta i riksdagen.

Tänker man på saken är det rätt skrämmande.

GÄSTLEDARE SVENSKA DAGBLADET 29/8 2014.