Våra veteraner hade förtjänat bättre

Det är tätt mellan de dåliga framtidsutsikterna för Afghanistan. Så var det värt det? Att besvara den frågan är vi skyldiga de 9 000 svenska soldater som sedan 2001 har stridit för fred och säkerhet i Afghanistan. Och deras anhöriga. Fem svenska soldater och två lokalt anställda tolkar har stupat. Det är närmast ett under att det inte har blivit värre.

I pengar räknat har den militära insatsen kostat 10 miljarder kronor. Sverige har också bistått med en miljard i humanitärt stöd och fem miljarder i bilateralt bistånd (och utlovat 8,5 miljarder kronor för perioden 2015–2024).

Johanne Hildebrandt har i boken ”Krigare” (Forum 2011) skildrat soldaternas vardag och det fantastiska jobb de gör. I Willhelm Agrells ”Ett krig här och nu – Sveriges väg till väpnad konflikt i Afghanistan” (Atlantis 2013) är perspektivet ett annat. Agrell beskriver hur det som startade som en kortvarig humanitär fredsinsats några år senare hade utvecklats till deltagande i ett krig. 2006 fick Sverige huvudansvar för fyra provinser i norra Afghanistan.

Insatsen blev en grundplåt i den svenska hoppas-på-det-bästa-doktrinen och ett sätt – i en tid när tanken på evig fred i Europa rotade sig – för Försvarsmakten att visa sitt existensberättigande. Sedan förra året är FN:s och Nato:s ISAF-koalition bestående av ett 40-tal stater avvecklad och säkerhetsansvaret överlämnat till regeringen Kabul. Sverige bidrar fortfarande med femtiotal personer i FS 29. Så var det värt det?

I Norge arbetar en utredning för att vrida och vända på den norska insatsen – militär och civil – i Afghanistan. Utredningen omfattar både insatsens internationella och nationella dimensioner. Man har möjligheten att kräva in hemlig information. Den leds av den förre utrikes- (1994–1997) och försvarsministern (2000–2001) Bjørn Tore Godal och består i övrigt av nio experter på Afghanistan, norsk säkerhets-och försvarspolitik, internationell politik, fredsbyggande, post-konflikt situationer, bistånd och humanitärt stöd, civil och militär samverkan, mänskliga rättigheter och folkrätt.

På regeringens sommarfika den 9 juli kom beskedet att den samlade svenska insatsen i Afghanistan ska utvärderas. Ambitionen är att omfånget av insatsen ska ”återspeglas” och resultatet ställas i relation till politiskt fastställda mål. ”Om möjligt ska utredningen ”se vilka effekter” som insatsen haft på det afghanska samhället med särskilt fokus på ”kvinnors roll och deltagande”.

Utredningen består av den socialdemokratiske riksdagsledamoten Tone Tingsgård. Hon var partiets försvarsetta i riksdagen 1998–2006 och således inte bara ledande i avvecklingen av det svenska nationella försvaret utan också beslutsfattare när gäller Afghanistan. Det ska konsulteras ”brett” med berörda aktörer. Eventuella rekommendationer för framtiden ska kostnadsberäknas. Ytterligare utredningar kan komma att genomföras.

Våra Afghanistanveteraner hade förtjänat bättre. Mer respekt.

GÄSTLEDARE I SVENSKA DAGBLADET 24/8 2015.