En amerikansk diplomat beskrev en gång Carl Bildt som ”a medium size dog with big dog attitude”. Det kunde också ha varit ett slags betyg på svensk utrikespolitik under alliansregeringen. Inte minst i EU har Sverige vägt tyngre än vår egentliga matchvikt.

Med Margot Wallström som utrikesminister blir både profilen och attityden en annan. Det handlar förstås också om politik och politisk vilja. Räkna med nitlotter framöver när V, MP och neutralisterna inom S rycker fram. Tyvärr går det redan att se början på en självvald marginaliseringsprocess.

Att Sverige ska erkänna Palestina som stat var den stort uppslagna utrikespolitiska nyheten när Stefan Löfven föredrog regeringsdeklarationen. I sak går det att argumentera för och emot, men det är inte en fråga som är viktig för Sverige. Visst förtjusas man i Ramallah men Wallström lär möta få glada leenden i Bryssel. Erkännandet bryter mot EU:s linje.

Lägg därtill att Löfven vill att EU ska bli en viktigare aktör. Grunden för detta är enighet i medlemskretsen, inte solospel för hemmapubliken.

Det enda Löfven däremot hade att säga om Nato är att Sverige – med en ny och hårdare formulering – inte ska bli medlem. Det kan jämföras med att S i Försvarsberedningen konstaterar att samarbetet med Nato är avgörande för det svenska förvarets förmåga. Den slår också fast att Nato är den enda organisation som leverera säkerhet globalt och i vårt närområde.

Det hade varit läge att i stället tala utredningar eller utsträckta händer i nationens intresse. Samma dag som den rödgröna regeringens politik presenterades, lade det finländska utrikesministeriet fram en rapport som öppnar för medlemskap i Nato. Den kan ses som ytterligare ett steg i en process som efter riksdagsvalet 2015 kan resultera i ett seriöst övervägande om medlemskap.

Liksom i Sverige är det finländska försvaret inte så starkt som det borde vara. Och pengarna räcker inte. Scenarier som tidigare ingick en riskbild kan nu tecknas i en hotbild. Det är krig i Europa och ingen vet hur det kommer att fortsätta.

Den stängda dörrens politik innebär att Sverige inte gör som våra vänner ber om. I Kreml höjdes däremot ett glas för Stefan Löfven. Det noterades dessutom säkerligen att Putins krig i östra Ukraina kallas destabilisering.

Den rödgröna regeringens alternativ är nordiskt försvarssamarbete. Tja. I veckan gav den norska försvarsministern Ine Eriksen Søreide sina direktiv till ÖB för att han ska ta fram underlag inför försvarsbeslutet 2016. Dokumentet omfattar sju tryckta sidor. I en mening nämns samarbete med Sverige och Finland.

Försvarsminister Hultqvist gör ju ett redigt intryck, men i politiken råder det oreda. Kaffepengar till försvaret. Osäker säkerhetspolitik.

Jag lyssnade på Stefan Löfven och kom att tänka på Göran Persson: ”Världen är som Katrineholm, fast något större.”

GÄSTLEDARE  I SVENSKA DAGBLADET 5/10 2014.