POLITIKER SOM BLUNDAR
Små barn gör det ibland. Håller för ögonen och tror världen omkring därmed har upphört att existera. Att små politiker gör på samma sätt illustrerades med full kraft när försvarsminister Peter Hultqvist kommenterade ambassadör Tomas Bertelmans utredning Försvarspolitiskt samarbete – effektivitet, solidaritet, suveränitet (Fö 2013:B).
En slutsats som Bertelman drar är att gapet mellan försvarets uppgifter och förmåga inte kan slutas genom internationella försvarssamarbeten. Inte heller är dessa någon lösning på den försvarsekonomiska krisen. Nordiskt och svensk-finländskt samarbete, som är den kungsväg Stefan Löfven anvisat, kan inte heller på något ”avgörande sätt” bidra.
En annan slutsats är att Sverige är så nära Nato att i händelse av konflikt kommer vi att räknas in på alliansens sida. Tyvärr kan Sverige då bara stödja sig på den ensidiga Solidaritetsdeklarationen som stadgar att vi är gärna tar emot hjälp, men som det har framhållits i en rad sammanhang finns inte någon automatik. Tryggare än så är inte den hoppas-på-bästa-doktrin som säkerhetspolitiken vilar på.
Bertelman konkluderar med att Sverige borde genomföra en utredning om för- och nackdelar med ett medlemskap i Nato.
Att försvarsminister Hultqvist ställde sig resolut avvisande till propån var inte förvånande. Han har tidigare slagit fast att en sådan inte behövs, eftersom Socialdemokraterna helt oberoende av resultatet av inte kommer att ändra uppfattning. I stället för att vänta på det halmstrå för nytänkande som Bertelman skulle ge, hade ju Stefan Löfven valt strategi att hålla för ögonen genom att redan i regeringsförklaringen låsa fast en nej-position.
Socialdemokraterna står fortfarande fast vid den Sahlinska formuleringen att allt annat är bättre än medlemskap i Nato. Bertelman klargör att socialdemokraternas ”bättre”, är sämre för Sverige.
Att fakta inte är nya understryker hur illa förvars- och säkerhetspolitiken har skötts. Ansvaret för detta faller tungt också på Moderaterna. Det blir närmast patetiskt när Karin Enström nu viftar med Nato-flaggan. I regeringsställning sade de nya Moderaterna – som i princip är för ett medlemskap i Nato – nej till att pröva för- och nackdelar.
Förslaget att pröva frågan har avfärdats med argumentet om att det inte finns någon bred uppslutning i riksdagen för medlemskap, men också med att det saknas en opinion för. Trots att det inte har bedrivits någon opinionsbildning visar nu en Novus-pejling en övervikt för ja till fullvärdigt medlemskap i Nato.
Dessutom: om Socialdemokraterna ändrade uppfattning om behovet av en för- och nackdelsutredning skulle Moderaterna säkerligen vara det första att ha förespråkat den. Därmed skulle det tillsammans med FP, C och KD finnas ett brett stöd i riksdagen.
I samband med Nato-toppmötet i Wales fick Natos dåvarande generalsekreterare Anders Fogh Rasmussen en fråga om hur man skulle förhålla sig till en svensk (och finländsk) ansökan om medlemskap. Svaret blev att medlemskap skulle beviljas på en vecka. I veckan höll Natos nye generalsekreterare Jens Stoltenberg sitt första stora anförande och sade bland annat:
”Jeg vokste opp i en verden som føltes like utrygg som vi føler den i dag. Men jeg visste om Nato. Jeg følte meg trygg som barn på grunn av Nato. Vi visste at Norge ikke kunne klare oss alene, men vi visste også at vi ikke var alene.”
För Stoltenberg är Natos militära styrka en förutsättning för samarbete med Ryssland. Till det kan läggas att ett svenskt medlemskap skulle bidra till den styrkan och därigenom till allas gemensamma säkerhet.
Gästledare Svenska Dagbladet 1/11 2014.