Claes Arvidsson

VÄRLDENS MÄKTIGASTE POLITIKER

Att Forbes utsåg Vladimir Putin till världens mäktigaste politiker 2014 är ett exempel på att det lönar sig att vara en buse.

De hoppfulla dagarna efter segern på Majdan är långt borta. Visst resulterade parlamentsvalet i oktober en klar framgång för partier med blicken riktad mot Europa, och snart kan en koalitionsregering var på plats. Men enigheten är inte påfallande och reformplanerna lika oklara som viljan att genomföra den hästkur som Ukraina behöver. Oligarker lurar i bakgrunden.

Det är tomt i ladorna och Rysslands krig mot Ukraina har förstås mer än en ekonomisk prislapp. Döda och sårade. Trötthet. Internflyktingar som tidigare välkomnades möts av alltmer kyla.

I den regeringskontrollerade delen av Donbass växer avståndet till Kiev som får skulden för allt elände. Ett lågt röstdeltagande i parlamentsvalet var ett tecken på det, liksom att den avsatte presidenten Janukovitjs (ombildade) parti blev störst.Trots det ”fredsavtal” som ingicks i Minsk i september har striderna fortsatt. Separatisterna har sökt vinna mark. Hamnstaden Mariupol är strategiskt viktig för Putin, och man behöver även säkra andra områden för t ex elförsörjning. Gränsen mot Ryssland har närmast varit vidöppen för införsel av materiel och ”frivilliga”.

I fredags  – på  revolutionsdagen – slog först Kreml fast att läget i Ukraina hade försämrats. Sedan kom uppgifter (hittills obekräftade) om att bland annat en rysk pansarkolonn med 32 pansarvagnar rullat in över gränsen. Har Putin bestämt sig för att agera ”räddare” i nöden?

Ryssland har på olika sätt laddat upp för en öppen militär intervention. De militära styrkedemonstrationerna bland annat i Östersjön kan ses i det perspektivet, liksom att man har visat kärnvapenflagg till lands, till sjöss och i luften. Budskapet är: Det lönar sig inte att bråka med Ryssland.

Samtidigt har separatisterna gått vidare med statsbildandet. I början av november hölls egna val (utan vallängd men med vapenhot) i Folkrepublikerna Donetsk och Luhansk. Valen är bara erkända av Kreml, men de kommer ändå att användas som bevis på separatisternas legitimitet.

Det har pågått gränsdragningsprocess på båda sidor. Kanske nöjer sig Ryssland med delar av Ukraina och bildande av Novorossija som en ny stat. Det skulle skapa en ny frusen konflikt, som värmer upp Kreml. President Porosjenko kan bara möta den utvecklingen genom att göra Ukraina till det goda exemplet.

Ingen vet om den ryska makthungern är större än så. Att hålla hela territoriet är en helt annan uppgift än att ta över i Donbass, men om Putin verkligen vill ta Kiev så lär ingen kunna hindra det. Det kommer att bli mycket protester men ingen substantiell hjälp i nöden. Ukraina är militärt svagt och är inte med i Nato.

Som Sverige. Nu måste rikets säkerhet komma i första politiska rummet.

Ett är säkert. Det blir kallare.

GÄSTLEDARE I SVENSKA DAGBLADET 9/11 2014.