Dystert aningslös Rysslandanalys
SD:s tillförordnade partiledare Mattias Karlsson har slagit fast vad som oberoende av allt annat, är frågornas fråga: ”SD kommer att agera för att försöka fälla varje regering som väljer att verka för en ökad invandring”. Kompromisslösheten är total. Men det är inte detsamma som att SD bara är ett enfrågeparti. Det är inte heller detsamma som att SD är kompromisslöst bara i fråga om invandring.
SD utgör nämligen tillsammans med V de enda riksdagspartierna som vill att Sverige ska säga upp sitt medlemskap i EU. Ja, man ser helst att EU upphörde. I avvaktan på att detta ska hända, är man kompromisslöst negativ till att EU gör mera. Därför nej till associeringsavtal med Ukraina, Moldavien och härom veckan även till Georgien.
När EU-parlamentet i höstas röstade om avtalet med Ukraina motiverade Kristina Winberg sitt och partikamraten Peter Lundgrens nej med orden (SR 16/9): ”Vi vill ju inte att EU skall bli större. Vi vill ju på sikt gå ur EU, och då vill vi ju givetvis inte få mer kostnader av att det blir fler medlemsländer. Det säger ju sig självt.” Och: ”På sikt kanske hela EU-maskineriet upplöses – det är ju min förhoppning.”
När EU-parlamentet några dagar senare antog en resolution om läget i Ukraina och EU:s relationer med Ryssland, avstod Winberg och Lundgren från att rösta.
Om man backar bandet till den 17 juli röstade SD:s två EU-parlamentariker nej till en resolution om läget i Ukraina. I resolutionen slogs bland annat fast att: ”Den ryska ockupationen och annekteringen av Krim är en kränkning av folkrätten och Rysslands internationella åtaganden enligt FN-stadgan, slutakten från Helsingfors, Europarådets stadga och säkerhetsgarantierna i 1994 års samförståndsavtal från Budapest, samt de bilaterala åtagandena enligt 1997 års bilaterala fördrag om vänskap, samarbete och partnerskap.”
SD sade alltså nej till en resolution som riktade sig mot hur Ryssland raserar den europiska säkerhetsordningen.
Här hemma hade Försvarsberedningen i maj lämnat sin slutrapport Försvaret av Sverige. I en reservation skriver SD:s Mikael Jansson om rysk upprustning och aggression mot Ukraina och Georgien. Och vidare: ”Ryssland utgör inget aktuellt hot mot vår territoriella integritet inom tio år. Däremot är osäkerheten större rörande våra baltiska grannars situation.”
Jansson tecknar en hotbild som skulle innebära att ”i ett krisläge i Baltikum där Ryssland är involverat kommer Sveriges säkerhetspolitik och försvarsförmåga att sättas på hårda prov”.
Om SD står bakom Janssons dystra Rysslandsanalys blir agerandet i EU-parlamentet helt obegripligt. Eller rättare sagt bara begripligt om krig i Europa är mindre viktigt än att EU agerar. Eller om man delar den Putinvänliga linje som EFDD-gruppens ledare UKIP:s Nigel Farage ger uttryck för. Front National och likasinnade gillar också Putin – och det är ömsesidigt.
Är det seriöst att driva två helt olika linjer i förhållande till Ryssland? Nej. Är det trovärdigt? Nej. Är det allvarligt? Ja. Och som en extra julklapp till Putin vill inte SD att Sverige ska bli medlem i Nato.
Gästledare Svenska Dagbladet 27/12 2014.