FORTSATT VILSE I PANNKAKAN

I sitt brett upplagda tal i Sälen kom utrikesminister Wallström också in på Folk och försvars verkliga kärnfråga: ”För Sverige är sedan lång tid utrikespolitiken den främsta försvarslinjen. Det betyder att vi med utrikespolitikens alla medel, öppna såväl som mer förtroliga, gör klart för var och en som är berörd att Sverige med alla medel kommer att slå vakt om vår territoriella integritet.”

För att vara mer exakt handlar det förstås om de medel som faktiskt står till förfogande för att slå vakt om den territoriella integriteten. Det vill säga som vi väljer eller inte väljer att förfoga över. Som divisionschefen Jonas Hård af Segerstad på HMS Ven konstaterat hade sonarbojfartyg, marinhelikoptrar och anti-ubåtsgranater varit bra att ha i samband med ubåtsjakten i Stockholms skärgård i höstas (Officerstidningen 8/14).

Diplomatin kräver en underbyggnad av faktisk försvarsförmåga för att bli trovärdig – och om den saknas reduceras utrikespolitiken mest till ”falsk ideologi”. Tyvärr är listan över glappande förmågor mycket lång och summerar till ett försvar som i alla fall är bättre än ingenting.

Bättre än så är den prioritering som försvarsminister Hultqvist vill göra i det försvarsbeslut som väntar i juni. Det handlar om att täta glapp i ”grundläggande personalförsörjningen, enskild soldats utrustning, kommunikationssystem, standardfordon, vidmakthållande av materiel, förnyelse av gamla vapensystem och logistisk förmåga”.

Fokus på en snabb ökning av den operativa förmågan är bra men är det bra nog? Risken är att det blir ursäkt för att inriktningspropositionen inte tar höjd för nya avancerade vapensystem som tar tid och miljarder. Lackmustestet för försvarspolitiken kan fortfarande formuleras i fyra enkla ord: Show me the money.

Finns inte beredskapen att betala för en av statens kärnuppgifter blir de blocköverskridande överläggningarna som inleddes häromdagen bara en flykt undan ansvar – och samförstånd snarare ett politiskt hinder än nationell styrka. Inte minst är det upp till bevis för Moderaterna.

Försvars- och säkerhetspolitiken ska understödja varandra – och inte som nu skapa osäkerhet. Vid gårdagens partiledardebatt visade Stefan Löfven att S åter bryr sig om försvaret, men partiets säkerhetspolitiska hållning demonstrerar fortsatt vilse i pannkakan.

I Sälen sade utrikesminister Wallström sig inte se ”vad det är man menar är problemet med alliansfriheten. Vi har inga sakargument emot.” Tja, hon hade ju till exempel kunnat höra med Finlands försvarsminister Haglund som också var på plats. När Wallström i alla fall öppnade för en diskussion om för- och nackdelar spikade Hultqvist igen dörren – och hammarslagen ekade i gårdagens partiledardebatt

Snacka om att inte ha gjort sin hemläxa. Eller rättare sagt förläst sig på partiboken. Eller så är Sverige inte välkommet längre. Vi har inte tänkt saken i botten som en diplomat uttryckte tveksamheten, när jag ställde frågan.

Det är krig i Europa. Sverige lever på hoppet – som de facto medlem utan säkerhetsgaranti.

Gästledare i Svenska Dagbladet 15/1 2015.