Socialdemokraterna är ett parti i medvind. Det är dock långt fram till valdagen. I ofärdstid har försvar och säkerhetspolitik blivit viktigare i opinionen. Samtidigt har Magdalena Andersson problem med att övertyga väljarna om att hon kan erbjuda dem ett säkrare regeringsalternativ än Ulf Kristersson. Därför är motionerna till kongressen från de partiaktiva extra intressanta. Vad säger de om den politiska viljan?

Den interna kritiken mot Socialdemokraternas kovändande linjebyte i fråga om medlemskap i Nato återspeglas inte i form av några motioner om utträde. Entusiasmen är dock begränsad inför vad som beskrivs som en ”obefogad kursförändring” att ansluta sig till en ”militärisk organisation”. Kort sagt, Sverige har inte kommit hem utan snarare gått bort sig.

Ibland uttrycks i motionerna förståelse för att säkerhetsläget motiverar en större försvarsbudget. Synpunkten att det i stället handlar om kostnad för Nato-medlemskapet finns också. En annan är att Sverige bör vara pådrivande för införandet av ett demokratikrav i Nato. Detta ska även inkludera möjligheten till uteslutning; ”Sverige ska endast ha försvarssamarbete med demokratier.”

Det hade inte varit förvånande om Rysslands krig mot Ukraina och behovet av ökat svenskt stöd, hade gjort ett starkt avtryck i motionsflödet. Men icke.

Kritik av Israel och krav på olika sanktioner engagerar desto mer. En feministisk utrikespolitik står också stark bland de partiaktiva. I den ingår mer biståndspolitik som en delmängd. En annan handlar om kärnvapen.

Ett återkommande krav är att Sverige ska ratificera FN-konventionen om förbud mot kärnvapen. Ett annat är ett svenskt förbud mot kärnvapen i freds- och/eller krigstid. I praktiken skulle det innebära att sätta punkt för medlemskapet i Nato.

Det är förstås bra att S-aktivister är intresserade av beredskap och civilt försvar, mindre bra att så få motioner rör det militära försvaret. Vapenexporten ska både minska och öka. Signifikativt för det dominerande ”tänket” är att en nationell strategi för fred och säkerhet efterlyses.

Motionernas tyngdpunkt kan ses i relation till hur partiets sidoorganisationer ser på världen. Kvinnoförbundet vill ha en feministisk utrikespolitik, stoppa den patriarkala krigskulturen och att Sverige ska förbli alliansfritt. I ”allianssamarbeten” ska Sverige ”verka för fred och nedrustning”. Nato är till och med ett ord som inte S-kvinnorna kan nämna. Det gör inte heller SSU i sitt program för försvarspolitik.

Ingen behöver heller tveka om att Socialdemokrater för tro och solidaritetsaknar den militära alliansfriheten genom vilken Sverige kunnat spela en viktig fredsroll i världen. Medlemskapet i Nato får inte leda till kompromisser ”i arbetet för nedrustning, folkrättens principer och för främjandet av mänskliga rättigheter”.

Tankesmedjan Olof Palmes internationella center framhåller att ökad ”upprustning i militär försvarsförmåga i Sverige bör i högre grad vägas mot demokratistärkande insatser, såsom utökat bistånd, fattigdomsbekämpning och jämställdhetsfrämjande arbete”. Man efterlyser ett ”paradigmskifte” med fokus på ”gemensam säkerhet, baserad på dialog och samexistens” och med en ny fredsrörelse som katalysator.

För Magdalena Andersson är partiaktivisternas alla viljor en barlast som inte direkt garanterar för en trygg seglats. Lägg därtill att stöd från Vänsterpartiet och Miljöpartiet är en förutsättning för Anderssons comeback. Båda partierna är emot Sveriges medlemskap i Nato.

För att inte göra partiet omöjligt i Rosenbad har MP accepterat faktum och ska inte verka för utträde. V tiger ännu i saken men för en taburettsökande Nooshi Dadgostar är valet i realiteten detsamma. Motviljan mot ”kärnvapenalliansen” finns dock kvar. V kräver lagstiftning som förbjuder kärnvapen i Sverige och permanent basering av utländska trupper. Så även MP.

Till orosmolnet vid ett regeringsskifte hör att de båda möjliggörarnas retorik och politik i långa stycken överensstämmer med den från ”fredsrörelsen” inom S. Vid ett regeringsskifte får alltså V och MP inte bara inflytande, utan ökar dessutom påverkanskraften för dem inom Magdalena Anderssons parti som drömmer om en annan tid.

Ledare i Svenska Dagbladet 27 maj 2025.

Read More