RYSK PROPAGANDA SPRIDS I SVERIGE
”Kampen mot fascismen angår oss alla. Stöd frihetskampen i Ukraina.” Affischer med det budskapet har dykt upp i Malmö. Undertecknare är Donbassföreningen, som på Facebook anknyter till Putinland med den gamla Sovjetsymbolen hammaren och skäran.
Det är svårt att dra någon annan slutsats än att det är en del i den propagandakampanj som Ryssland bedriver för att sätta sin bild av kriget mot Ukraina som anti-fascism – och i en vidare ram ett hotfullt väst som är ute efter att ta moder Ryssland. Det sker i många kanaler – inte minst genom storsatsningen på det internationella tv-bolaget RT och det nya multimediaprojektet Sputnik.
Det ska se ut som äkta journalistisk vara, men fungerar som Kremls kolportörer och bekostas av Kreml. I Sputnik slogs det till exempel fast att Putin med innehållet i sitt tal till nationen bevisat att Ryssland inte söker konflikt med väst.
FOI:s analytiker gjorde en något annorlunda tolkning och sammanfattade 2014 med att ”Ryssland är berett att använda militära medel för att nå sina utrikespolitiska mål – och i den processen rita om Europas karta” (RUFS Briefing No 25).
Till den djupt oroande bilden hör den ryska upptrappningen i Östersjön. Övningsmönstret har ändrats under flera år. Det har blivit mer intensivt och med en aggressiv inriktning. Häromdagen trappade man upp igen. Inom ramen för en flygövning deltog även det ”tyngsta artilleriet” i form det strategiska kärnvapenbärande bombflyget.
Trycket ökar. Signalerna blir tydligare. Frågan är då förstås hur Sverige ska svara. Putin lyssnar ivrigt.
I förra veckan talade försvarsminister Hultqvist inför Kungliga Krigsvetenskapsakademien. Det var ett på många sätt bra tal. Inte undfallande. Problemet är att skillnaden mellan ord och det som Sverige förmår i handling är skrämmande stor.
Det låter bra när Hultqvist slår fast att ”vid beslut om höjd beredskap ska alla krigsförband inom en vecka kunna användas samtidigt”. Synd bara att krigsförbanden till stor del består av värnpliktiga som övade senast 2009.
Säkerhetspolitiken blev ihåligare när Stefan Löfven opåkallat – ja, om man bortser från Putin och de egna neutralisterna – i regeringsdeklarationen ändrade den säkerhetspolitiska linjen genom att säga nej till medlemskap i Nato.
Från Allianshåll krävs utredning (särskilt eftersom Bertelmans utredning visat på begränsningarna i alla andra spår). Men Hultqvist avfärdar med hänvisning till att säkerhetspolitiken inte ska föras med hastiga förändringar. Med tanke på att man just gjort detta är det argumentet mindre tungt vägande än det om rikets säkerhet.
Och så framhålls det att partierna har kommit överens i Försvarsberedningen och nu ska sitta still i båten. Innehållsligt pekar rapporten ”Försvaret av Sverige – Starkare försvar i en osäker tid” i motsatt riktning.
Kom att tänka på något Assar Lindbeck sagt: ”Politiker använder statistik som en berusad använder en lyktstolpe, som stöd snarare än som belysning.”
GÄSTLEDARE I SVENSKA DAGBLADET 11/12 2014.