Som ordförandeland i Nordiska rådet har Sverige kallat in till ett så kallat N5-möte med regeringscheferna. Konkurrenskraft står på agendan för dagens möte, men när hedersgästande Olaf Scholzansluter läggs fokus på hybrida hot, civilt försvar och teknologiutveckling. Fortsatt stöd till Ukraina blir sedan temat för middagskonversationen.

På tisdag har Ulf Kristersson möte på tu man hand med den tyske socialdemokratiske kanslern om den gröna och den digitala transitionsprocess som både Sverige och Tyskland står mitt i. Och det finns onekligen att tala om.

I EU-kommissionens senaste ekonomiska prognos för tillväxten 2024 skrivs Sveriges BNP upp. Tyskland kan å sin sida glädjas över att den tyska tillväxttakten väntas bli 50 procent högre än Sveriges. Tråkigt nog för både Sverige och Tyskland stannar tillväxtökningen på 0,2 respektive 0,3 procentenheter – sämst och näst sämst i hela EU.

Det är illa nog, men ännu mer alarmerande är att prognosen för EU som helhet stannar vid 0,9 procentenheter. Hur det problemet ska botas är en framtidsfråga som kräver både snabba, besvärliga och kloka beslut. Hur – och med vilka verktyg – ta tillvara den inre marknadens fulla potential? Hur omhänderta förlorarna när ekonomierna ställer om? Mer Europa – men på vilket sätt?

Samtidigt pågår Rysslands totala krig i Ukraina och hybridkrig i Europa. 

Och samtidigt är det politiska landskapet i Europa präglat av turbulens. Inte minst för tungviktaren i EU: Tyskland.

Scholz lyckades i december 2021 med stor möda tråckla ihop en så kallade trafikljuskoalition mellan socialdemokratiska SPD (röd), högerliberala FDP (gul) och Die Grünen (grön). Alltså en regering bildad på starkt divergerande ideologisk grund och som styrt med en stundtals märkbar brist på politisk fingerspitzengefühl. Och med en kansler som framstått som senfärdig, vacklande och osynlig.

Glädjen över kanslersämbetet varade tre månader till dess att Ryssland inledde den fullskaliga invasionen av Ukraina. Scholz omedelbara reaktion blev Zeitenwende – en fullständig omläggning av energi-, säkerhets- och försvarspolitiken. Beroendet av rysk energi blev snabbavvecklat men när det gäller säkerhets- och försvarspolitiken har kraften klingat av.

Rysslandspolitiken har blivit försiktigare i takt med att kriget inte ser ut att ha något slut. Fredsrörelsen inom SPD har dessutom återhämtat sig efter den inledande invasionschocken och förordar nu att ”frysa kriget” och förhandla om fred. Det är likartade tongångar som hos ytterkantspartierna till vänster och höger.

Tyvärr har Scholz kommit att förkroppsliga rädslan för att agera på ett sätt som gör att kriget eskalerar. Både FDP och Die Grüne skulle vilja se en tuffare hållning mot Putin. Tyskland är dock det land efter USA som givit Ukraina mest ekonomiskt, militärt och civilt stöd.

Väljarstödet är kört i botten. Till bilden hör att regeringen i stället för en expansiv satsning för att stärka tysk konkurrenskraft och bidra till den gröna omställningen, tvingades till neddragningar för att få årets budget på plats.

Nu är Scholz framtidslöfte – i hopp om att vända väljarflykten till högernationalistiska Alternativ för Tyskland – att nedskärningarnas tid är förbi och att traditionell S-politik väntar. FDP vill dock i stället skära mer.

Politik kan vara att ”ta ett helvete i taget”, men alla politiker har inte förmånen att välja. Ibland kommer allt på en gång. Som det har gjort för Scholz. Kris har följt på kris. Problemen hopar sig. Samtidigt framstår den tyske kanslern alltmer som mannen utan egenskaper. Inte bra.

Ledare i Svenska Dagbladet 13 maj 2024.

Read More