Eller skidåkning. Eller oljepengar och nyrikedom. Några kanske skulle – med en huvudskakning – ha svarat smörbrist och osttullar.Och om frågan ställs i dag? Det skulle bli väldigt mycket fokus på Fremskrittspartiets inträde i Erna Solbergs regering. I Sverige är det fullt pådrag i medierna. Panikknappen hålls nedtryckt.En journalist med varningar för fascismens renässans på meritlistan konstaterade att det är första gången i Nordens historia som ett «utpräglat rasistiskt parti i egen kraft kommer in i en regering» (han har tidigare slagit fast att 17:e maj-firandet är ett utslag av extrem norsk nationalism). En annan storm blåstes upp när hotellkungen Thon skulle få ett hedersdoktorat i Karlstad, eftersom han i annonser före höstens Stortingsval manat till stöd för FrP. Det blev inte roligare när NRK censurerade en svensk komiker som i svenska Skavlan hade utgjutit sig över Høyre och FrP. Partierna var rasistiska.På tidningarnas ledarsidor har man också en klar uppfattning. I Sveriges största morgontidning Dagens Nyheter (oberoende liberal) betecknas FrP som «extremt och främlingsfientligt». Sveriges största kvällstidning Aftonbladet (oberoende socialdemokratisk) betonar att FrP i sin retorik och politik «inte sällan (framstår) som lika eller mer hårdföra än både Sverigedemokraterna och Sannfinländarna». Att partiet fått plats i politikens finrum beskrivs som «oroväckande, pinsam men likafullt historisk händelse i Skandinaviens politiska historia».

En krönika i samma kvällstidning går ännu ett steg längre genom att utpeka Norge som nation – det är sådana som ni är. Under rubriken «Norge är ett själviskt land som behandlar de fattigaste som djur» står det:

«Ju mer jag läser om Norge ­ desto mer blir jag övertygad om att det norska samhällsklimatet är genomruttet. Det är som att Anders Behring Breivik aldrig hänt. För bara några veckor sen släppte Moderaternas systerparti Höyre in massmördarens favoritgäng i regeringsställning.»

Kommentar:Norge är ett själviskt land som behandlar de fattigaste som djur (ekstern link)

Och vidare:

«Den folkliga opinionen har rört sig så kraftigt mot extremhögern att det numera är antirasism som är det extrema.»

Det är en något paradoxal beskrivning, eftersom FrP är det parti i Stortinget som just väcker störst antipati i den norska väljarkåren.

Kommentar av Anders Giæver: Ehsan Fadakar kan like mye om Norge som amerikanske tea partyister kan om Skandinavia.

Det är på något sätt symptomatiskt för det köret att presskonferensen med FrP:s Ketil Solvik-Olsen och statsvetarprofessorn Frank Aarebrot bara delvis refererades i svensk press. Solvik-Olsen ville gärna distansera sig från beteckningen högerpopulistisk och – som också Erna Solberg har gjort – betona de «liberalistiska» inslagen. Aarebrot höll inte med. Aarebrot menade däremot att ledde fel att likställa FrP med Dansk Folkeparti, Sverigedemokraterna och Sannfinländarna.

Det framgick i rapporteringen att FrP:s syfte med tillställningen var att få fram inte-lika-med-budskapet. Det som saknades var att Aarebrot på presskonferensen betecknade uttalanden av en ledande FrP-företrädare som xenofobiska och främlingsfientliga. Det underströk att mötet med medierna inte bara var en propagandaföreställning. En fråga som hänger kvar i luften är förstås hur Aarebrots svar ska tas vidare i partiet.

Är de här kritiska utfallen något som Norge kan ta med klackspark (typisk svensk storbrorsattityd). Eller kanske ta det med ro och tänka att det blåser över (det brukar det ju mediestormar göra). Eller rätt och slätt se det som ett specifikt uttryck för den allmänna lägesbeskrivning som återfinns på den svenska Osloambassadens hemsida:

«I inget annat land torde intresset för och kunskapen om Sverige vara större än i Norge. Motsvarande kunskap om Norge är emellertid inte alltid lika utbredd på svensk sida.»

Jag tror att det misstag. Det finns en risk att Norge med FrP i regeringen blir det nya Danmark i den offentliga debatten i Sverige. Och det är garanterat inte kul. Det som dessutom talar för ännu mer Norge-bashing är att den drivs en svensk politisk logik som handlar om rädslan för Sverigedemokraternas stöd i opinionen inför nästa års riksdagsval.

Det är viktigt att inse att oavsett om man uppfattar den svenska kritikstormen som rätt- eller orättvisande, påverkar den bilden av Norge. Och det betyder mer än vad man kanske tror. I en värld där nationer också är varumärken påverkas både ett lands förmåga att få genomslag utanför de egna gränserna och dess attraktionskraft när det gäller investeringar, turism och talang.

Och Sverige är viktigt. Sverige är Norges enskilt största exportmarknad. Svenska företag är etablerade i Norge med i storleksordningen 2500 dotterbolag. Svenskar är vid sidan av tyskar och danskar, de mest frekventa turisterna i Norge. Och svenskarna är inte heller bara tillfälliga besökare. Ibland kan en handletur i Oslo kännas som att spela med i en dubbad disneyfilm «alla talar svenska». Ungefär var tionde oslobo är svensk. Bland de unga var femte. Kanske uppemot 80 000 svenskar jobbar på den här sidan kölen – bidrar till att norska företag och offentlig välfärd fungerar.

Det handlar om Sverige och är illa nog, men bilden av Breivik + FrP = Norge sprids också med svarta rubriker i andra länder: det är en «bra story». Norge har rätt och slätt ett problem med sin image. Och jag är övertygad om att det krävs mer i fråga om «nation branding» än bara sura miner och söta bilder från Visit Norway. Utan ett bra svar på frågan vad är Norge? finns det en risk att det går troll i saken. Inte minst viktigt är det att FrP som regeringsparti i sin retorik och politiska praktik visar att de påstådda likhetstecknen med, ja ni vet vilka i de andra nordiska länderna, saknar grund.