Upptakten till Nato-toppmötet i Haag hade kunnat vara bättre. I Rom deklarerade den italienske försvarsministern att Nato (och EU) tillhör en förgången tid. Från Bratislava hördes tal om att neutralitet kanske vore bättre än medlemskap. Ledande tyska socialdemokrater ville – liksom ADF och Die Linke – värma upp relationerna till Kreml. Spaniens premiärminister Sanchez med en Nato-fientlig koalitionspartner körde en egen version av Dario Fos fars ”Vi betalar inte! Vi betalar inte!”. Och bland Natoländerna är han inte ensam om den hållningen.

Och så Iran. Framtiden i regionen var osäker redan innan Donald Trump aktivt valde att gå in på Israels sida i kriget mot mullorna i Teheran. Glöm det där med kärnvapen, är budskapet levererat i form av bunkerbomber från B-2 Spirits. Men är det troligt med en fundamentalistisk regim vars kärnvapenprogram varit själva juvelen i dess arsenal? Kanske blir svaret en enkel ”smutsig bomb” bestående av en sprängladdning och radioaktivt material? 

Frågan är också om ett desperat Iran väljer att utvidga stridsscenen regionalt genom attacker mot amerikanska baser. De lär i sådana fall inte bli obesvarade. En stängning av Hormuzsundet ligger även i korten och därmed ett stopp för den internationella sjöfarten. En möjlig konsekvens blir att priset på olja och gas skjuter i höjden.

Mer av den hybrida krigföring som Iran regelmässigt riktar också mot Sverige är att vänta. Terrorhotet ökar. Ännu ligger dock terrornivån kvar på tre, det vill säga att dåd är tänkbara men Sverige anses inte vara ett prioriterat mål.

Och så står frågan om Trumps nu önskade regimskifte i kön av osäkerheter.

En sak som däremot är säker, är att Ali Khameneis kompisdiktator i Kreml inte enbart beklagar utvecklingen. Kritiken från Putin mot Israel och USA har inte låtit vänta på sig, men för honom är det ändå kriget mot Ukraina som är prio 1. Det kan nu hamna ännu mer i skymundan.

Ukraina borde ha varit en huvudpunkt men blir knappt ett kommatecken. Det är osäkert vad president Zelenskyj kommer att inviteras till, det finns en rädsla för att Trump ska spåra ur. Så absurt är det. Men det är värre än så.

Vid toppmötet i Washington 2024 slogs det fast att Ukraina har rätt att göra sina egna säkerhetspolitiska val och att landets framtid finns i Nato. Medlemskapet beskrevs som oåterkalleligt. I det utkast till slutdeklaration som cirkulerat inför veckans möte nämns inte ens Ukraina. Ryssland utpekas som ett hot mot Nato, men till skillnad mot tidigare, inte som aggressor i kriget mot Ukraina.

Det är Trumpfaktorn. Han gillar Putin.

Men som ett minimum borde det finnas med en formulering om att Natos ”öppna-dörren-politik” i förhållande till medlemskap står fast. Och vore det inte på tiden att för gott begrava det vilande Nato-Rysslands-rådet? Rådet bildades 2002 med sikte på en allt närmare relation mellan parterna. Alltså i en annan tid än den som vi lever i sedan länge.

Den allt överskuggande frågan i Haag blir i stället Trumps uppmaning: Show me the money. Kravet är att alla medlemsstater ska binda sig för att lägga fem procent av BNP (till skillnad från dagens två procent) på försvar.

Det är en självklarhet att Europa ska ta ett större ansvar för säkerheten. Det ska Trump i alla fall ha. Det borde ha skett för länge sedan. Då hade krisen inte stått för dörren som den nu gör. För generalsekreteraren Mark Rutte gäller det nu att hitta en formel för ökningen som alla kan leva med. Det politiska priset för oenighet är mycket högt.

Därför lär det bli åtskilliga välknådade formuleringar och kryphål i slutdeklarationen. På bordet ligger en uppdelning mellan militärt försvar och civilt, 3,5 respektive 1,5 procent. En utestående fråga är vid vilken tidpunkt målet ska vara uppfyllt. En annan är vad som ska ingå på den civila sidan. Klart är i alla fall att bistånd till Ukraina borde ingå.

Ryssland är en totalitär stat och ett land som anser sig ha rätt till andra länder och intressesfärer. Krig är den enda framtidsvision som Putin erbjuder. Därför är Ukraina den första försvarslinjen i Europa. För att hålla den krävs mer avancerade vapen som kan göra mer skada i Ryssland, ekonomiskt stöd till vapentillverkning och mycket mer. För Trump är däremot Ukraina inte viktigt. Han vill bara få slut på kriget och öppna för business med Kreml.

Den 1 juli tar Danmark över från Polen som ordförande i Europeiska rådet. Prioriteringarna är tydliga och ambitionen är hög: 2030 ska Europa kunna försvara sig på egen hand; att bli herre i eget hus genom samverkan mellan EU och Nato. Och mycket är redan i process för att både ge finansiella möjligheter till nationella satsningar på försvar och uppbyggnad av försvarsindustri.

Men att om fem år ha alla de strategiska förmågor som USA nu ensamt står för, är dessvärre inte realistiskt. På vägen gäller det därför att även framledes vårda relationen till Vita huset och bara ta strid när det verkligen är allvarligt. Detta trots den auktoritära politiken på hemmaplan och tiraderna mot den europeiska civilisationen.

Även när Trump flyttat ut kommer dessutom förbindelserna inte att bli som de en gång i tiden var när Europa verkligen var viktigt för USA. Närvaron kommer att minska. Fokusområdet är Kina. I Europa är det bara Arktis som riktigt räknas militärt i Vita huset.

Hotet om att ta Grönland med militära medel var oförlåtligt i förhållande till en allierad. I grunden handlar det dock om behovet av att möta hotet från Rysslands kärnvapenbärande ubåtar på Kola. Politiken understryks av att ansvaret för Grönland nu har flyttats från det amerikanska Europakommandot till U.S. Northern Command som har fokus på att beskydda USA.

Inför Haag-mötet har det inte avhörts några nya hot från Trump om att lämna Nato. Och trots varningar om motsatsen har försvarsminister Hegseth tidigare utnämnt en ny SACEUR, den högsta militära befattningen i Nato och som alltid är en amerikan. Han har också fastslagit i Interim National Defense Strategic Guidance att kärnvapenparaplyet över Europa fortfarande är utfällt.

Men det är omöjligt att veta hur lös förbindelsen är eller hur lite som som ska till för att den ska brytas. Trump är ju mer känd för känslomässiga infall och egenartade verklighetsföreställningar än att vara genomtänkt.

Det är en styrka att Riksdagen enhälligt ställt sig bakom det nya femprocentsmålet. Att Sverige dessutom ligger i framkant vad gäller medlemskapet i form av styrkebidrag stärker vår och alliansens försvarsförmåga. Det ger dessutom Sverige extra tyngd både i Nato och i EU.

Och än så länge rullar arbetet på i Nato som vanligt. Svensk försvarsförmåga stärks i detta nu genom bilateralt samarbete med till exempel Finland, regionalt i Norden-Baltikum, och inte minst inom ramen för det minilaterala av britterna ledda Joint Expeditionary Force. Det är ”garderingsstrategin” om Donald Trump plötsligen får för sig att minska USA:s engagemang till den grad att alliansen i praktiken inte längre kan fylla sin funktion att avskräcka och försvara. 

Det kan också bli ett kort farväl. Allt som tidigare inte troddes möjligt är nu möjligt.

Ledare i Svenska Dagbladet 24 juni 2025.